I dag var det begravningsgudstjänst för Annelis pappa Ingemar i Ekby kyrka och det blev en fin och värdig ceremoni. Men innan jag och familjen tog oss dit åkte jag in till mammas lägenhet för att köra en del skräp till tippen, annat till Kyrkans Loppis och lite annat lades undan för att tas med till Järfälla. Det blev en fullständig rusch eftersom jag inte ens hade två timmar på mig och då skulle jag dessutom hinna tanka och åka till Carlssons för att betala blommorna som vi skickat till Elvi Fogelquists begravning som ju är samtidigt som Ingemars.

Men 11.30 var vi framme i bygdegården för att lämna lite saker och sedan åkte vi vidare till kyrkan. Markus kunde knyta sin slips själv, jag lärde honom i fredags, och han lärde nu ut konsten till Niklas. Det var två myclet prydliga pojkar som satte sig tillsammans med mig, Anneli, Thomas och Raili på första raden vid Ingemars gröndraperade kista. Bakom oss satt Lena med familj och Markus.

Det bästa med hela ceremonin var att prästen, Jan Vahn, har känt Ingemar i 30 år och kunde prata om honom ur hjärtat och med egna minnen. Det kändes och var äkta på ett sätt som det inte alltid blir vid sådana här tillfällen.

Efteråt var det lunch och minnesstund i bygdegården där Thomas höll ett långt och bra tal som lyfte fram en rad positiva och roliga minnen om hans pappa. Själv sa jag också några korta ord om hur jag upplevt Ingemar och läste upp några rader som jag hittat i ett av hans fotoalbum, en liten dikt som han skrivit själv den 6 augusti 1946:

Ibland vänner och kamrater, livet ljust och trevligt är, må vi därför väl behålla, vad som värt att minnas är.

Samlingen pågick ett par tre timmar och många tog chansen att titta på det lilla bildspel som jag och Anneli fixat där det stod på ett bord och tickade runt tjugo foton.

Det blev en hel del pratande med de olika gästerna och när vi åkte därifrån kände vi oss alla nöjda. Hemma hos Raili bläddrade vi i bilder och mindes och pratade en stund innan det var dags för min familj och Thomas att åka tillbaka till Järfälla. Nytt stopp på Max, den här gången i Västerås, tog oss hem till 21.30. Och då hade det börjat snöa igen sista timmen. Nog räcker det!

Nu har vi packat upp och jag ska snart hoppa i säng. Upp 06 för att åka till Ängelholm och UFO-Sverigemöte i morgon.

Kusinerna Rasmus, närmast, och Emil, i kyrkan.

Efteråt blev det minnesstund i bygdegården. En byggnad som Ingemar själv i högsta grad bidragit till att den står där.

Thomas höll ett bra och roligt tal om sin pappa. Jan Vahn lyssnar.

Efter begravningen samlades vi runt köksbordet hemma hos Raili för att titta på bilder och minnas lite glada saker från Ingemars liv. Och det var inte svårt.

Niklas och Markus hemma hos mormor.