Efter frukost med Ylva tog hon och Anneli bilen och gav sig iväg mot Lövsta för att gå en sväng och sedan äta lunch. Själv satte jag mig vid datorn och jobbade med boken en stund medan Markus sov. Men framåt ett så fixade jag lunch åt oss båda innan det var datordags igen.

Ute har det varit en fantastiskt fin vårvinterdag. Men mitt enda möte med solen blev lite senare framåt eftermiddagen då jag och Markus lastade in vår gamla tjockteve och stack till Lövsta vi också, men vårt mål var inte en gångtur utan soptippen där teven tippades i återvinningen. När jag väl höll på så passade jag på att städa undan lite annat i källaren och plötsligt är golvytan hyfsat tom där igen.

Fortsätter läsa en del äldre litteratur för att hitta uppslag till boken och sprang då på en artikel i Vetenskapen och livet, januari 1929 där en artikel på sidan 28 under rubriken ”Vulkanernas hemlighet avslöjas av den moderna vetenskapen” berättade om en jordbävning med efterföljande tsunami som inträffade utanför Tokyo den 1 september 1923. Den gången dog 142.000 människor då städerna Kozu och Odawara utplånades av flodvågen. Nu ser siffrorna ut att stanna under 20.000 vilket är mycket det också.

När jag inte har suttit vid datorn har jag suttit i soffan med Markus och Anneli. Anneli gjorde en mycket bra pizza, med assistans av Markus, som vi smackade i oss framför Vita huset. En plåt och en god bit in på nästa tog vi oss innan vi gav upp. När jag gick tillbaka till datorjobb och källarröj satte sig Anneli vid den bärbara och började leta boende i Bretagne som ser ut att bli årets semestermål.

Sent i kväll fick jag plocka upp Niklas som kom tillbaka från skidresan till Sälen med scoutgänget när deras två bilar kom till parkeringen på Welcome Hotel. De verkade ha haft det hur bra som helst. Lite sova, mycket åka och trevligt umgänge i stugan. Precis så ska det vara när man är 19 år.

Som vanligt blev sista timmen på dagen ägnad åt epostsvarande och Facebookdito.