Här står Niklas framför en del av det 39.000 scouter starka lägret i Rinkaby. För i dag har jag och Anneli tillbringat fyra timmar med grabben på detta jätteläger, World Scout Jamboree 2011, vandrat runt, pratat och ätit tillsammans. Det var härligt att träffa pojken igen efter så många veckor borta och vi kramades ordentligt när vi kommit ur bussen från parkeringsplatsen.

För det här lägret är så himla stort att man till och med måste åka skyttelbuss från bilparkeringen. Det var med andra ord en imponerande anläggning som möttes oss när vi vandrade runt på lägerplatsen och det sägs att även japanerna, som ordnar nästa världsjamboree 2015, var mäktiga imponerade över infrastrukturen.

Att det var mycket folk på plats märktes i några av köerna. Inte minst till butiken, dit vi inte ens vågad försöka ta oss in, och till utsiktstornet, där kön var en timma för att komma upp, så vi ringde och pratade med Markus hemma istället. Kön till en av de många utländska köken var inte lika avskräckande, bara tjugo minuter. Vi satsade på det irländska köket som hade en god guinnessgryta. Annars är ju alkohol bannlyst på lägret men några droppar Guinness kanske ändå hade tagit sig ned i grytan för den smakade ljuvligt.

Efter maten gick vi för att träffa två vänner som arbetar på lägret, Hardy och Anders. Deras uppgift är att ta hand om deltagare med problem, hjälpa dem och se till så att allt löser sig till det bästa. Något som de helt klart är väl anpassade till att klara. De var rätt söta i sina scoutskjortor och alldeles för små dagisvästar vilket ni kan se på bilden här nedan.

Vi hann också med att träffa Peter, en av Niklas ledare i Barkarby scoutkår, och Ludde och Arvid som Niklas delar tält med. Det var roligt att hinna komma hit och se på det fantastiska lägret men givetvis roligast att tillbringa lite tid med Niklas. På tisdag kommer han hem på riktigt och det ska bli riktigt bra.

Sedan bar det av norr ut över Kristianstad och Hässleholm för vidare färd längs europavägen mot Jönköping.

På vägen hem stannade vi till på AFU i Norrköping för att lämna lite ufomaterial som donerats av bland andra Berit Bergqvist och Ingvar Damm. Men också från mig själv och Ole Jonny Brænne. Anders, Håkan B och Leif mötte upp i en av lokalerna där vi lastade in kassarna. Innan vi skildes satte vi oss och tog en fika och pratade en stund. Det blir ju inte så ofta. Och innan vi helt lämnade Norrköping blev det pizza på Kardusen Pizza & Grill en gata bort. Hem kom vi vid 22.30-tiden och då hade jag kört 1.320 kilometer på två dagar.

En kort stund efter det att vi hade parkerat upptäckte Anneli hur någon granne lite längre bort skickade upp en serie ufoballonger som en efter en seglade fram över himlen. Tog några kort eftersom det kan vara bra att ha.

Men efter att ha packar ur bilen och plåtat klart satte jag mig i soffan och såg slutet på en Bondfilm. Trött. Det ska bli skönt att sova i den egna sängen i kväll.

Niklas och Anneli vid den stora porten in till lägerområdet: Time Gate.

Statsminister Fredrik Reinfeldt på Världsscoutlägret.

Många flaggor var det. Tror det var 161.

Ett tivoli med hemmabyggt pariserhjul fanns också.

Niklas framför en av femtiotalet friggebodar som han var med och byggde.

En skridskobana i plast fanns också för den som ville prova.

Arvid, Niklas och Ludde delar tält.

Lite paus på en höbal i området ”Hösten”.

Grabbarna i det irländska lunchtältet där vi åt.

Två vänner, Hardy och Anders, jobbar på lägret.

Anneli framför det höga utsiktstornet som vi aldrig hann med att köa oss upp till.

Anders. Leif, Håkan och undertecknad på AFU i dag.

Efteråt var Anneli glad över en pizza på Kardusen Pizza & Grill i Norrköping.

När vi kommit hem upptäckte Anneli hur någon lite längre bort skickade upp ett antal ufoballonger. Här är en av dem med lite rörelseoskärpa inbyggd.