Fortsatte sortera Contact-material en timme nu på morgonen. Det är en stor mängd rapporter som Leif Åstrand har skannat in. Men Contact-folket har inte hållit dem i den perfekta ordning som de borde vara i så nu ska de bli ordnade innan jag lämnar tillbaka dem vid vårt besök i Oxford nästa vecka. Här finns en hel del egna undersökningar och i går hittade jag till och med ett brev från vår egen ufolog Gösta Rehn som tackade ja till en förfrågan från Brinsley le Poer Trench om att bli gruppens officiella undersökare i Sverige. Rehn gav också en lång redogörelse av makarna Åkerbergs observation vid Lergravsviken på Gotland den 5 augusti 1957, vilket är förståeligt eftersom brevet var avsänt den 20 november 1958 och fallet fortfarande var ganska nytt.
Ute regnade det hela förmiddagen så jag tog chansen att åka till Däckdepån för att byta till vinterdäck på Kian. Inte den minsta kö. Anneli kan behöva ordentliga däck nu när jag tar Toyotan till England om ett par dagar, Tittade in på Barkarby station för att köpa en ny åkremsa också och tog en grillad special i korvkiosken på vägen tillbaka.
På väg till busskuren pratade jag med mamma medan ett trist snöblandat regn föll från en grå himmel. Mamma har fortfarande hemskt ont och den smärtlindring hon får räcker inte. Dessutom fick hon en ny läkare i dag vilket alltid innebär att en del måste starta om på ruta 1 igen.
På jobbet blev det en bra kväll med Sofia som min inhoppade redaktör även i dag. Jag skrev om husras i New Delhi, skyskrapebrand i Shanghai, den mördade svenskan i Sydafrika, Facebooks nya eposttjänst och en hel del annat. Och så blev det en blogg om att snart väntar årets upplaga av leoniderna. För på onsdag är det dags men man ska nog inte vänta sig för mycket. Det lär nog inte bli som 1833 då många trodde att jordens undergång stod för dörren. Men blir det hälften av det vi såg 2001 så är det väl värt att ge sig ut för. Men grundtipset är väl att det bara blir en skvätt och att himlen dessutom är mulen…
Fick ett paket från Mikhail i Moskva i dag men har inte öppnat det ännu eftersom paketen alltid kommer till jobbet och det är lättare att bära hem det oöppnat. Men jag vet att det är ett antal ryska sazidatmanuskript på ufotemat vilket är bra. De kommer givetvis att hamna på AFU så snart det går.
På jobbet fick jag tillfälle att rodna när en kollega på papperstidningen kom fram och berättade att jag var hennes åttaårige sons idol. Han hade nämligen hittat en av mina Det Okända-böcker på biblioteket och lånat den så nu läste hon högt för honom ur den! Häftigt. Hoppas att han inte tycker att det jag skriver om är för läskigt bara.
