I dag har jag sorterat klart det sista Contact International-materialet och nu står det i fem Ikealådor och väntar på att köras tillbaka till Oxford. Det fanns enhel del kul bland rapporterna och här ovan ser ni en rapport från den 3 augusti 1954 som några av er kanske känner igen från UFO-Aktuellt. Observatören skickade nämligen in teckningen och rapporten också till det brittiska försvaret och när man där släppte på hemligstämpeln var denna en av dem som åter såg dagens ljus. Vi publicerade bilden i UFO-Aktuellt tillsammans med en artikel om frisläppandet. Här är alltså originalet. På golvet kan ni se en liten del av samlingen med rapporter.

Eftersom Markus var ledig i dag plockade jag med mig honom till Jakobsberg för att handla lite saker som jag behöver till resan och lite kvällsmat. Anneli hade tagit bilen så vi tog bussen men eftersom vi missade 541 gjorde vi en rusning genom skogen till Vegabussen istället. Handlandet gick snabbt och lunch blev på Burger King där jag åt en Piñataburgare som var stark och god.

Så varför tog vi inte Kian till Jakobsberg? Jo, för den vägrade starta när jag vred om nyckeln. När vi kom hem från handlandet satte jag nyckeln i tändningen igen och försökte – men med samma resultat. Pratade med Anneli och fick klart för mig att hon nog måste ha Kian på fredag för att kunna köra till Mariestad så det var bara att ringa till Motordepån och sedan ge mig ut tillsammans med pojkarna för att rulla ut den på gatan.

Där stod redan Toyotan fullpackad med grejor, en del som ska till England annat som ska till Mariestad, mest böcker i det fallet. Efter att ha skrapat pansaris på rutorna i tjugo minuter så var det dags att rulla ut bilen. Men det var knappt att vi kunde rubba den! Trodde ett tag att handbromsen låg i men så var det inte. Till slut hade vi fått ut den på gatan utan att ha brutit våra ryggar och kunde koppla ihop den med Toyotan med bogserlinan (som givetvis låg under det vi hade packat in i bakluckan tidigare).

När Anneli kom från jobbet så drog (japp) vi till Motordepån. Allt verkade gå bra men sakta men säkert isade Kians rutaigen och Anneli såg inte så bra. När vi kom fram tillkorsningen vid Björkebyskolan var det rusningstrafik och vi var tvungna att stanna längst fram i kön. Där stod vi hur länge som helst utan att kunna köra ut. Trafiken var helt enkelt allt för tät för vi skulle kunna ta oss ut. Folket bakom oss var inte glada, en del tutade andra var säkert bara förbannade. Så till sist gav jag mig iväg – och linan gick av!

Där stod Anneli först i kön med en stendöd bil. Vi får i alla fall vara nöjda att linan inte pajade när vi var mitt i korsningen. Fast det här var långt ifrån bra. Efter en snabb besiktning av den trasiga linan drog jag till Motordepån och fick låna en lina plus en ficklampa. Och så tillbaka för att koppla på den. Vi lyckades få en fotgängare att trycka på övergångsställetknappen så att jag kunde vända mitt i korsningen och backa in mot Kian. Vilket inte var så lätt eftersom bilen var helt fullpackad och en stor skiva skymde all sikt bakåt.

Men till sist kom vi iväg och kunde lämna in bilen. Visserligen halkade jag på en isfläck när jag skulle gå ur vid bilverkstaden och var nära att slå mig fördärvad men nu är bilen i alla fall i goda händer.

Kvällen avslutades med tacos och hej då till familjen som jag inte kommer att återse förrän den 26 november.

Sedan drog jag till Mariestad men först till Håkan E för att hämta en sak och titta på hans och Birgittas nyinköpta, gemensamma hus i Hallsta. Och det var verkligen trevligt. Där kommer de säkert att trivas. Håkan skickade med en låda med klisterbara adressetiketter som vi ska sätta på alla lådor som ska med Schenker. Skönt, då slipper vi tejpa alla vilket hade tagit mycket längre tid.

På vägen ner mot Mariestad pratade jag med lite UFO-Sverigefolk så resan gick snabbt. När jag svängde in från Europavägen hade klockan precis passerat 23 och mätaren på bilen visade 15.000 mil prick. Efter att ha tankat fullt försökte jag hitta en öppen korvmoj men det var bara att glömma. Så när jag burit ner ett gäng kassar med böcker i mammas källare bredde jag mig några hårda mackor med Kalles och hällde upp en medhavd Theakstons Old Peculier, från förra Englandsresan, som smakade ljuvligt!

Nu ska jag sova. Tidig uppstigning i morgon. Fast en sak till. Tidskriften New Scientist publicerar nu en satellitbild där man ser kondensstrimman som väckte sådant rabalder utanför Kalifornien för en vecka sedan. Titta gärna!