Vi hade satt klockan på 05.50 för att vakna lagom till avspark i Sveriges EM-match mot Italien klockan 06. En kort 4,5-timmarsnatt med andra ord. Var det värt det? Nej, för som så många gånger förr vek det svenska landslaget i fotboll ned sig när det verkligen gäller. Och detta trots en bra start och stort bollinnehav.

Men att inte skjuta ett enda skott på mål under en hel match (och inte ha gjort det matchen innan heller) är ett säkert tecken på hur fel det har blivit med Hamréns landslag. Att Italien till slut gjorde 1–0 och vann med bara minuter kvar kändes helt korrekt trots att inte heller de haft något bra spel.

Efter matchen somnade jag om i två timmar (Anneli hade snusat mest hela matchen) men vid 10 gick jag upp tillsammans med henne och vid 11 satt vi på pojkarnas rum och åt brunsch som jag köpt på McD.

Dagens utflyktsmål var Hooverdammen 45 minuter sydost om Las Vegas dit vi tog bilen. Ute var det smällvarmt och toppade efter lunch på 38 grader. Vi köpte var sin biljett med guidning för fyra gånger 16 dollar och fick sedan genomgå en säkerhetskontroll med metalldetektor innan vi kom in på området. Med hjälp av en stor hiss lät vi oss sedan tas med ned 150 meter ned i berget för att titta på de stora rör där Coloradoflodens vatten strömmade förbi och sedan också på turbinhallen.

Dammen är ett enormt ingenjörs- och konstruktionsarbete och det märkliga är inte att 96 personer dog under arbetet utan att det blev klart två år före utsatt tid. 1935 hälldes den sista betongen på plats och året efter var den i drift. Den är god för 4 miljarder kilowattimmar om året och ger 1,3 miljoner människor i Nevada, Arizona och Kalifornien den ström de behöver.

Även om det alltid är roligt att åka hiss ned i underjorden så var det besöket på själva dammen som vi alla såg fram emot. Och till skillnad från West Yellowstone där inga kameror eller lösa föremål fick tas med ut på den hästskoformade utsiktsbryggan så var det fritt fram det trots att det också här fanns risk att folk tappade eller kastade saker som kunde falla mycket långt.

Vi vandrade över till Arizonasidan, eftersom dammen delas rakt av på mitten mellan den staten och Nevada, och sedan tillbaka. Då med Lake Meade på ena sidan och Coloradofloden på den andra.

När vi kom tillbaka möttes vi av två enorma statyer föreställande bevingade människor och en hög flaggstång. Runt figurerna fanns ett slags stjärnkarta över hur en del viktiga stjärnor och andra astronomiska objekt stod den 30 september 1935 då president Roosevelt officiellt invigde dammen. Ni kan se en detalj här nedan. Enligt den speakerröst som berättade om platsen i en högtalare så var denna karta tänkt att hjälpa framtida utomjordiska besökare att vet vilket datum dammen stod klar.

Jag gick omkring en stund och begrundade denna märkliga idé och att den över huvud taget fick genomföras.

För att få lite extra vätska förutom det vatten vi tagit med oss blev det glass i dammen restaurang. I butiken intill hittade jag tre böcker om spöken, ufo och annat märkligt från Nevada som jag köpte till AFU.

I morgon bär det alltså av hem igen efter 5.500 genom USA:s västra delar och massor av roliga minnen. Detta innebär bland annat att bilen ska tankas full vilket vi gjorde någon kilometer från vårt hotell. Nu hade jag velat ha den billigare bensinen men en tankbil höll på att fylla på den så det fick bli en dyrare 91-oktanig variant. Precis när jag satt munstycket till och börjat tanka kom tankbilskillen och tog bort förseglingen på den variant jag ville haft. En sista lite rip-off.

I vilket fall blev det en dyr tankning som slutade på 43,60 dollar. Vilket med svenska mått mätt betyder att jag fick 61 liter för 361 kronor eller 5,90 litern. Dyrt. Här i alla fall. I Sverige anser man väl priset i stort sett vara gratis.

Tillbaka på Travelodge blev det bad i poolen för övriga familjen. Själv tog jag mig an lite andra småsaker på rummet. Och började leta efter ett ställe att äta på i kväll. Något som innebar ett ivrigt letande på nätet. Till slut, efter mycket funderande av både Anneli och mig, så bestämde vi oss för The Peppermill bara 400 meter från där vi bor.

The Peppermill visade sig ha bra service och god mat – och stora portioner. Jag och Anneli tog var sin stek, New York, New York, hette den med bakad potatis och förrätt. I mitt fall en jätteportion Clam Chowder. Riktigt bra. Liksom köttet skulle det visa sig. Anneli passade också på att beställa en Cosmopolitan den här sista kvällen i Las Vegas, och på vår resa.

Så där satt vi och pratade om vad vi gillat mest under de tre veckorna och alla var överens om att resan varit riktigt bra. Allt ifrån det mäktiga lugnet i redwoodskogen till jakten på björn i Yellowstone och de fantastiska stenformationerna i The Arches. Städer som San Francisco och Salt Lake City hade visat sig från sin bästa sida och naturen längs vägarna mellan de många samhällena längs vägen kommer jag alltid att minnas.

Vi har helt enkelt haft det rätt bra sedan vi lämnade Sverige i slutet av maj. Och det känns rätt konstigt att åka hem igen.

I morse tog dessutom de sista kilobyten av de 7 gigabyte jag köpte i San Francisco slut. Bra tajmning. Och den lilla wifipucken som gjort att vi alla kunnat dela på nätet från mobiler, dator och padda har funkat bra. Men många områden, särskilt kring nationalparkerna, har varit vita fläckar på kartan. Nu får den följa med hem och användas vid nästa uforesa till England.

Nå, det är i morgon det. Den här kvällen avslutade vi med lite kall Snapple i sängen och med ESPN på teven.

Anneli vid en väl tilltagen kylfläkt vid Hooverdammen.

Turbinhallen djupt under jord.

Vår vandring i underjorden.

Och här flyter floden under den relativt nya bron från 2009. Tidigare gick all trafik på dammen.

Lake Meade (dammen alltså) på andra sidan.

Runt ett av monumenten vid dammen finns stjärnor och andra himlakroppars positioner vid tidpunkten för byggets slut inlagda. Detta för att framtida utomjordiska besökare ska kunna veta när dammen byggdes!

På väg hem från kvällens mat. Nöjda och mycket mätta.