Tre innebandymatcher och några timmars jobb med Sven-Olovs närkontaktsammanställning. Egentligen inte mycket mer att berätta. Passade på att testa min digital-Nikon med att köra blixt plus lite längre exponering för att få fram en farteffekt. Resultatet, i form av Markus Eriksson i Bele, ser ni här ovan. Här finns en del mer att göra men det är ändå kul att testa lite.

Som idrottsförälder får man snabbt hallvana. Det gäller att lära sig vänta på att matcherna ska börja och sedan på att grabbarna ska ha pratat färdigt med tränarna efteråt. Själv brukar jag alltid stödköpa en korv eller macka och kanske en dricka i den tillfälliga kiosk som varje klubb håller sig med under heldagsarrangemang. Det lockar mig ungefär på samma sätt som flygplansmaten. Jag är nämligen totalfrälst på att äta ombord på flygplan.

De flesta anser nog att flygplansmat är något som man helst ska undvika. Packat i en alldeles för liten plastlåda och med alldeles för mycket papper och plast som hela tiden försöker vandra iväg över till grannen ska den ätas med armarna slickade mot kroppen och med små och fina rörelser för att inte mörda stackarna intill.

Men jag älskar den! Efter att ha ätit upp varje smula så tittar jag lystet på mina barns rester eller på det som eventuellt kan finnas kvar på min frus tallrik. Inte sällan kan jag korpa åt mig något – inte minst den sötsliskiga efterrätten som de flesta väljer att lämna. Och på samma sätt kan jag sukta efter en sönderkokt korv med bröd när innebandyn så tillåter.

Nåväl, Markus förlorade sin match medan Niklas vann en och förlorade en i dag. Niklas gjorde två mål och hade en assist så han var nöjd.

Sist i kväll plockade vi fram vår nyinköpta Simpson säsong 6-box och såg ett avsnitt församlade i soffan. Även om vi redan har sett de flesta av avsnittet förut så hindrar det inte oss alla fyra från att njuta av varje sekund. Homer regerar!