Ledig, men har mest suttit och häckat vid datorn. Har jobbat en del med ett ufofall från sommaren 1977 där en svensk Draken-pilot (J35F) jagade ett okänt eko öster om Öland. Enligt piloten själv började ekot plötsligt klättra från 1.500 meters höjd rakt upp varvid han följde efter men tappade kontakten med målet då detta nått 40 kilometers höjd. Jag ska inte trötta er med detaljer men det finns många frågetcken kring händelsen och i dag har jag haft ett långt samtal med en före detta flottiljchef om bland annat vilka prestanda Draken-planets radar hade vid tidpunkten.

Det som är lärorikt är att ett fall som man bara har en observatörs berättelse från ter sig enkelt och lättbegripligt – ända tills man börjar vända på stenarna och lyssna också på andra. Att enbart gå på en persons uppgifter kan möjligen erbjuda bra läsning men det gäller alltid att varna läsaren för de fallgropar detta för med sig.

Den första intervjun, med huvudvittnet, är bara en del i arbetet med undersökningen. Det är resten som är besvärligt, men ack så nödvändigt.

Annars började dagen med att en journalist från en radiostation i Vara ringde och ville ha tag på vår representant i Skaraborg. Jag gav henne Tage Bångs nummer så nu ska han, om han kan, vara med i ett telefonväkteri på onsdag förmiddag. Har inte hunnit höra med Tage hur det blir.

Har också pratat med Christer i Malmö som undrade över en rapport från Hessdalen i Norge där ett filmteam fångade ett okänt flygplan när detta skrämde slaget på närmare tusen personer som på ett svenskt mediums inrådan hade samlats för att få se lite ufotrafik. Inga ufon kom men alltså väl ett flygplan som betedde sig mycket underligt och flög på låg höjd i dalen. Jag kontaktade UFO-Sveriges Hessdalenexpert Gudrun Andersson som ska till Hessdalen om ett par veckor och hon lovade att fråga runt lite ifall någon kom ihåg händelsen.

Det har varit en dag i mejlens tecken och förhoppningsvis har några som har väntat fått svar ifrån mig. Jobbar också hårt med att organisera urklipp och kopior så att jag ska hitta dem när det blir dags att börja skriva bok den 1 april. Och så tittade vi på de båda presidenterna…

Även om ”Commander in Chief” har sina positiva sidor så är det ”Vita huset” som ger mest. Här ställs alltid relevanta politiska frågor och vi tittare ges möjligheten att se många av de aktuella utrikesproblemen från olika sidor. Lärorikt på ett smart sätt. Gena Davies värld känns mera påhittad, lite mera underhållning än allvar. Men, som sagt, den serien har också sin charm. Vi lär väl få fortsätta att se på båda är jag rädd.