Efter att ha kört Markus till hans andra dag på golfbanan tog jag chansen att följa en skylt in i skogen där det skulle finnas megaliter. Efter sju-åtta minuters vandring hittade jag platsen, La Chaise De Cesar, Ceasars stol alltså. Ett stort antal stora stenar stod bland träden och en av dem liknade faktiskt en tron.

Hemma igen tog Anneli och Ylva en gångtur medan jag och Niklas gav oss ut på lite megalitskådning. Vi tittar på Kérabuslinjen som går att se rätt bra från ett mindre utsiktstorn och sedan for vi vidare till det som kallas för Le Géant Du Manlo, en nästan fem meter hög megalit som står vackert i en glänta. Intill den fanns också en kvadrat med stenar som mest liknade en husgrund men helt klart inte var det. Vad den och Jätten en gång hade använts till kan man bara gissa.

Tredje stoppet blev Petit Menec där vi var de enda besökarna. Med tanke på hur mäktigt mycket av det andra är så är det nog få som lockas av en skylt med ordet petit. Men jag tycker att platsen väl var värd sitt stopp. En hundra meter lång rad med stenar snirklade sig in i skogen och bland träden och det var verkligen en fridfull plats att gå på. Men allt var inte lika lätt att ta sig fram till. En megalit fick vi helt enkelt ge upp att hitta sedan privat mark-skylten drivit mig och Niklas ut i skogen bland nässlor och rostaggar så att benen såg ut att ha blivit misshandlade med piska.

Vi hann med ännu ett stopp vid Kermaquerdolmen som var lätt att hitta men som även den lockade få bsökare. Vi var de enda under den stund vi var där. Dolmen låg på en kulle bakom ett snår av buskar inte långt från väg D186 men skulle man ta sig dit fick man svänga av in på en mindre väg. Ni kan se en bild av den här nedan.

Mätta på stenar men hungriga på mat drog jag och Niklas till La Trinité sur Mer, en liten stad nere vid Atlantkusten för att äta lunch. När vi satt där började det regna rätt ordentligt så vi åt vår mat i godan ro. Niklas tog anka och jag en råbiff och det smakade alldeles utmärkt som den mesta maten här gör. Precis innan vi skulle gå ringde Markus och ville bli upplockad vid golfbanan så vi rusade ut till bilen genom hällregnet och körde Saint Laurentbanan där en nöjd Markus väntade. För första gången i sin golfkarriär hade han gått under 80 slag, närmare bestämt 78, vilket är riktigt bra.

På kvällen lagade vi maten hemma. Det bli färska musslor som Anneli kokade i vitt vin, vitlök och persilja och de smakade ljuvligt.

La Chaise De Cesar ligger mitt ute i skogen någon mil norr om Carnac.

Den här stenen kallas Le Géant Du Manlo, Jätten.

Petit Menec låg i skogen och vi var de enda besökarna.

Alla verkar odla majs. Här är Niklas på inspektionstur i ett fält.

Det var inte alltid så lätt att hitta fram till de stora stenarna.

Kermaquerdolmen låg dold alldeles intill en större väg.

Kérabuslinjens västra del sedd från utsiktstornet.

Vår Volkswagen med plats för sju. Nu var vi ju fem men golfbagen krävde sin plats.

På kvällen kokade Anneli musslor i vitt vin och vitlök. Mycket gott.