Från Moyobamba fortsätter vi nu resan österut mot låglandet. Vi kommer att passera igenom en molnskog och kaffeodlingar innan vi når staden Tarapoto där vi tar ett plan tillbaka mot Lima. Efter några timmars väntetid flyger vi vidare till Cuzco som ligger 2.800 meter över havet. Så är planen.

Väckningen på hotell Peurto Mirador blir redan 04.15. I ottan som vanligt. Jag tog en halvkall dusch, vi packade snabbt och klockan 05 satt vi på bussen.

Vi sov inte så bra i natt trots att sängen var bra, men en fest bredvid hotellet väckte oss klockan 02 och efter det blev det ingen kvalitetssömn. Anneli gick till och med ut för att se var discodunket kom ifrån men till ingen nytta.

Vägen ut genom stan bjöd på åtminstone en nedriven elledning och det blixtrade till utanför min ruta när den höga bussen i god fart körde in i den. Det är sådant som gör att man vaknar. Alex är omtänksam och ger grabbarna en påse med lite extra frukostar men Markus vill mest sova och Niklas är orolig i magen.

Planet vi kommer att resa med är en Airbus 300. Men inget är lätt i Peru, när vi kommer fram till flygplatsen och har checkat in får vi veta att planet är inställt och går först 18.30! Detta kan innebära att vi kommer att missa någon del av programmet. För i natt kommer vi på flygbolagets bekostnad att bo på hotell i Lima för att flyga till Cuzco tidigt i morgon.

På bilden ovan kan ni se Alex förhandla med personalen för att försöka få några klara besked. Inte så lätt.

Informationen är minst sagt bristfällig och jag gör mitt bästa för att trycka på så att något ska hända. Till slut får vi veta att vi kan checka in vårt bagage till ett plan som är planerat att lyfta 19.10. Vi sitter alltså fast här och missar en halv dag med vila.

Anneli är riktigt trött och det är flera som behöver vila. Först framåt 10 får vi besked om att vi kommer att få gratis lunch på en restaurang mitt emot, Aguajal, så snart Alex fått matkuponger. Jag och Enrique går dit för att kolla standarden och den verkar helt okej. Jag frågor om det finns vilrum och efter en hel del funderande producerar kvinnan bakom disken två rum för 15 soles styck fram till klockan 18. Jag bokar båda så att Anneli och någon mer kan få en plats att lägga sig ned.

När jag kommer tillbaka till flygplatsen, som alltså är tvärs över gatan, samlar jag gruppen och informerar om att restaurangen är okej och att jag bokat vilrum, sedan går vi dit i samlad trupp. Anneli får sitt rum och vi andra sätter oss i den luftiga matsalen.

När maten kommer in bär jag upp en grönsakstortilla till Anneli och sätter mig sedan och äter en själv nere i matsalen som börjar bli allt varmare. Thomas lyckas förmå personalen att starta en fläkt så att det blir lite svalare åtminstone på en punkt. Vi skriver vykort, pratar och gör inget särskilt.

Niklas och Anneli slår till med att köpa glass men jag hoppar över det eftersom man aldrig vet om den tinat under något strömavbrott. Kanske lite onödigt försiktigt men jag brukar vara lite feg där.

Strax efter 15 får vi veta av Alex att vi ska bo på Sheraton i natt och 16.30 vandrar vi över till flygplatsen och passerar genom den relaxade säkerhetskontrollen. Här får man ta med sig vatten och andra vätskor ombord utan att någon tror att man ska spränga planet i luften.

Bäst med att sitta på flygplatsen är den väl fungerande luftkonditioneringen.

Planet kommer till slut och vi lyfter 18.30 som utlovats. 19.30 landar vi i Lima och redan före 20 har alla sitt bagage. Men när vi kommer ut har bussarna inte kommit och vi får stå ute och vänta en kvart trots att alla visste exakt vilka tider som gällde. Vi har också lyckats övertyga Alex om att flytta fram väckningen från 02.15 (ni läste rätt!) till 03, vilket känns något bättre.

När jag skriver detta sitter jag i buss nummer två med Niklas och några till medan Markus och Anneli åker i den första bussen. 45 minuter senare är vi på lyxiga Sheraton i centrala Lima, checkar in och jag överlämnar 210 soles till Enrique som jag och Jan bestämt oss för att samla in ute på flygplatsen. Jag säger några väl valda ord innan han ger sig av från vår lilla grupp.

Så snart vi kan ser vi till att Anneli kommer upp på rummet på åttonde våningen eftersom hon behöver vila, grabbarna hänger med och hjälper till. Under tiden går jag och Alex till gallerian intill och letar rätt på ett apotek där vi efter lite diskuterande köper sömntabletter som ska hjälpa Anneli att få sova.

Strax före 22 sitter vi och smörjer kråset på Sheratons restaurang där buffén är magnifik. Markus fyller ett par tallrikar till brädden och smaskar snabbt i sig allt plus efterrätt. Vi andra äter något mera måttligt. Sedan är det bara att åka upp till rummen för att få några timmars sömn innan det blir väckning 03.

Men så lätt går det inte. Anneli har råkat låsa inifrån och satt på säkerhetspärren och eftersom jag inte vill väcka henne går jag till pojkarnas rum där jag får en säng medan Niklas och Markus får dela på en – men storleken är väl tilltagen.

Några timmars sömn blev det trots allt. Synd bara att vi inte hann njuta av det fina hotellet.

Restaurang Aguajal där vi väntar på flyget till Lima.

Niklas passade på att ta en bild på Anders Persson med skojfiltret på kameran.