Klockan 13.19 rullar tåget mot en av resans höjdpunkter, Machu Picchu som vi ska se i morgon. Men morgonen har varit lite jobbig och eftersom Anneli fortfarande är sjuk ber vi Alex kontakta en läkare och strax efter 09 kommer en ambulans med två män och en kvinnlig doktor som undersöker Anneli på rummet. De är verkligen noggranna, tar sänka, blodtryck, temp, kollar halsen och en massa annat. Mycket proffsigt.

Resultat blir att de hittar en inflammation i båda öronen som sannolikt kommer från hennes myckna användande av öronproppar och utmattning på grund av för lite sömn och den extra påfrestning det innebär att vara på hög höjd. Inte allvarligt, hon kan fortsätta resan, men hon får tre slags piller som ska göra henne bra. Dessutom får hon 20 minuter syrgas.

När övriga gruppen, som varit på guidad tur upp till ruinens ovanför Ollantaytambo, kommer tillbaka har jag sett till så att Anneli ska få den hjälp hon behöver under det dygn som vi nu blir borta. Niklas fick låna min kamera och har fotograferat och filmat en hel del uppe vid de mäktiga ruinerna.

Tåget mot Machu Picchu är inte helt oväntat försenat och under tiden roar sig jag och pojkarna med att äta brownies på stationen. Billiga är de och snart har vi lurat i flera av de andra i gruppen att köpa dem också.

Men så kom vårt tåg och vi kunde anträda en 90 minuters tågresa mot Machu Picchu, eller snarare Aguas Calientes som är staden där alla bussar går från, med fina utsikter längs vägen. När jag skriver detta är vi på Indi Feliz, en restaurang under Machu Picchu. Och maten är jättegod med en avacadoförrätt med en fin sås och ett grillspett med riktigt bra tillagat kött till huvudrätt och chokladmousse till efterrätt. Restaurangen är prydd av visitkort som täcker varje möjlig yta.

Efter maten checkar vi in på hotellet och sedan drar vi ut på stan, som är trevlig, och jag slår en signal till Anneli som mår bättre, vilket känns skönt. Niklas köper en klocka för 20 soles liksom Carl-Anton. Jag har lite svårt att se den verkliga kvaliteten i inköpen men billiga var de, cirka 50 svenska kronor. Nu är bara frågan vems klocka som kommer att gå sönder först!

Sedan blir jag, Niklas, Markus, Carl-Anton, Anders P, Leif och Thomas sittande på en bar och dricker Pisco Sauer till efter 21. Aguas Calientes är en trevlig liten stad som givetvis är en riktig turistfälla, men det kan vi stå ut med. Vi skojar med barkillen att han inte ska späda ut drinken med för mycket vatten och först verkar han lite stött men sedan blir det vårt gemensamma mantra.

När vi har druckit färdigt våra två iskalla drinkar så vandrar vi hem i natten. Markus och Anders köper mackor. Man vet ju aldrig när hungern kan slå till.

Här väntar vi på tåget.

Läkarna som hjälpte Anneli.