Ibland tänker man kanske inte på att vanligt folk knappast har nöjet att få tala med så många intressanta personer under en vanlig dag. Men är man engagerad i ufofrågan sedan ett antal år så fungerar detta som ett flugpapper. Så i dag har jag fått följande samtal med solen slösat utanför fönstret:

En man som sa att han byggt en reaktor på KTH ringde och ville ha tag på en namngiven forskare som han hade hört att jag haft kontakt med på 90-talet. Mannen berättade att han genomfört experiment som visade att det fanns vägar in till andra dimensioner och att han skapat tyngdlöshet på jorden. Vi pratade en god stund och jag bad honom att höra av sig när han lyckats bevisa det han pratade om.

En annan man ringde och var bekymrad över det flygande tefat som hänger över hans hus och stör honom. Det är det brummande ljudet från motorerna som gör att han inte får vara i fred. Ibland hörs också röster. Mannen har ringt många gånger tidigare och jag försöker alltid få honom att förstå att ljudkällan kan vara betydligt mera jordisk och att han drar väl snabba och inte särskilt välgrundade slutsatser. Nu hjälper det inte vad jag säger men mannen känner i alla fall att han mår bättre efter våra samtal, vilket väl är bra i alla fall.

I dag har jag också haft kontakt med en ufolog i USA, som dragit sig tillbaka från ämnet, och upplyst honom om att AFU finns. Han tackade för det och vi hade några mejlutbyten. Hans ursprungsplan är att skänka sin samling till ett universitet i delstaten där han bor, vilket jag tycker är en sämre idé eftersom det kan innebära att samlingen aldrig mera blir tillgänglig. Vi får väl se, jag har gjort vad jag kunnat nu i alla fall.

Ringde dessutom en man på Gotland som har hand om Alvar Johanssons dödsbo. Alvar, som var mycket ufointresserad, gick bort tidigare i år. Precis som alla andra trodde han inte att han själv skulle dö och hade alltså inget testamente skrivet och heller inga arvingar varför hans kvarlåtenskap kommer att gå till Allmänna arvsfonden. Vi kanske ändå har en möjlighet att få hans ufomaterial, jag hoppas i vilket fall på det. För även om han inte hade så mycket vet jag att han hade en del böcker som AFU saknar.

Det är tråkigt att så många inte tänker på vad som ska hända med sina efterlämnade tillgångar den dag de dör. Om AFU eller UFO-Sverige hade fått åtminstone något av allt som gått från ufointresserade till arvsfonden genom åren så hade vår ekonomi sett betydligt bättre ut.

Jag slog också en signal till den journalist på Kvällsstunden som skrev den stora artikeln om spökraketerna i ett nummer för en kort tid sedan. Jag var givetvis nyfiken på varför han skrivit artikeln och svaret var att han ofta grävde i arkiv på Riksarkivet och Krigsarkivet och skrev om olika saker han hittade där. Nu hade han snubblat över detta fenomen. Jag berättade om vårt arbete med spökraketerna och hur fenomenet fortsatt också efter 1946 och han blev verkligt intresserad. När vi skildes åt lovade han att fortsätta spana i arkiven efter sådant som kanske ligger på andra håll, för en sak var vi överens om: Det som ligger i de fyra mapparna på Krigsarkivet är inte hela arkivet. Det finns mer någon annanstans.

På bilden ovan, som är tagen från Krigsarkivets rapportmaterial, ser ni Knut Lindbäck peka ut platsen där en av dessa raketer slog ned i sjön Kölmjärv den 19 juli 1946.

I dag åkte Mikael och pojkarna, plus Raili, tillbaka till Skaraborg och vi vinkade av dem ute på gatan strax före lunch. Bara för att timmen senare ta emot Claes, Åsa och Clara från Örebro som är här för att gå på teater med oss i morgon; West side story. Jag hann precis dammsuga och pojkarna piska mattor medan Anneli pep iväg och kompletteringshandlade innan de dök upp.

Framåt eftermiddagen åkte Örebrogänget plus Anneli in till Vasamuseet, Markus stack och spelade golf, Niklas drog in till stan för att klippa sig och jag blev ensam kvar för att skriva, ta hand om papper, svara på mejl och ringa lite. Strax innan de kom tillbaka kom Niklas som direkt stack ut på en löprunda. Jag skalade potatis och körde igång grillen där det sedan blev entrecôte som intogs på verandan denna härliga sommardag. Claes hade med sig en Spergolaia 2006, ett underbart gott vin.

Mindre  härligt var det att se Sverige spela fotboll mot Österrike och få däng med 1–2 i VM-kvalet. Nu måste det till ett under om laget ska gå vidare. Men ärligt talat, vad har vi i VM att göra? inget.

När övriga vuxna gått och lagt sig så satt jag uppe och jobbade en stund till. Niklas och Markus var självklart uppe även de. Men framåt 01 blir det nog bingen även för min del.

Nya frimärken från Ole Jonny på posten i dag.

Nya gäster har avlöst de gamla: Claes, Åsa och Clara.