Fantasieggande kväll i Karlstad

Här flyger bordet.

Strax efter 10 dök Ylva upp och 10.30 satt vi i bilen på väg mot Örebro för att hämta Åsa och Claes, lite mat, och sedan vidare till Karlstad för en helkväll.

På vägen pratade jag med Louise Epstein om ett kommande radioprogram och med Johan på Rymdstyrelsen om satelliten Mats. Men det var ändå Karlstad som blev dagens absoluta höjdpunkt.

Väl framme delade vi upp oss i tre grupper. Anneli och Ylva gick på Sandgrund för att titta på Lars Lerin-utställningen där och Åsa gick på Värmlands museum medan jag gick till Stadsbiblioteket eftersom jag inte varit där på länge. Och Claes satte sig på fiket på museet och inväntade oss andra, så det blev väl fyra grupper en liten stund.

Ett fint bibliotek.

Biblioteket var stort och fint men tyvärr under renovering så alla böcker fanns inte på plats men jag gick ändå runt där en halvtimma för att kika. Och när jag senare anslöt mig till Claes så upptäckte jag, tack vare Åsa, att det fanns ett specialbibliotek också på museet.

Någon sol såg vi aldrig till under våra timmar i Karlstad men det spelade mindre roll då allt annat var så bra. Inte minst maten på Frost på Östra Torggatan som höll bra kvalitetet.

På Frost.

De som inte körde bil (alltså alla utom jag) tog var sin Cava innan förrätten kom in och i mitt fall blev det en Toast Skagen följd av en väldigt lite stekt entrecôte som var riktigt bra.

Min entrecôte.

Klockan 18.20 stod vi så inne på bibliotekets entréplan där kvällens andra höjdpunkt väntade i form av mentalisten Anthony Charles Heads som enligt annonsen utlovade ett återskapande av det sena 1800-talets spiritistiska seanser.

Och han höll verkligen vad han lovade och lite till. Under 90 minuter fick vi vara med om svävande bord (se bild högst upp), mystiska kammare där klockor ringde, speldosor spelade och saker flög omkring utan att någon fanns där för att röra dem. Den flicka ur publiken som satt där hade händer och ben bundna och en påse över huvudet.

De båda fickorna kände samma beröring.

Men vi fick också se hur han kunde manipulera personer ur publiken att röra sin hand som om någon hade rört vid den när allt han rörde i själva verket var en teckning av hennes hand eller när han rörde vid näsan och hakan på en flicka och fick hennes kompis att känna beröringen hon också trots att hon stod flera meter bort.

Heads var riktigt skicklig och en bra underhållare som fick upp de han ville ur publiken utan att behöva tvinga någon. Och han var hela tiden positiv och trevlig.

Mest häpnadsväckande var avslutningen där han ”läste tankar” på ett så övertygande sätt att vi alla bara satt och gapade. I korthet gick det ut på att ett antal ur publiken fick lappar där de fick skriva en fråga och ett svar. Ungefär: vad heter min katt? Murre.

När han samlat in lapparna samlade han också in en talong som hängt fast med dem där var och en av lappskrivarna hade fått ett nummer och dessa nummer ropade han sedan upp. Den som hade numret fick ställa sig upp i den mörka lokalen (i alla fall den del där vi satt) och så frågade Heads personen i fråga några till synes ovidkommande frågor som kunde handla om vilken sorts glass man gillade eller vilka filmer.

Och osannolikt nog lyckades han till 99 procent pricka in båda frågan och svaret inom bara ett par minuter. Ibland efter nästan inga frågor alls. För oss som satt där och tittade på verkade det som rena magin.

Ledtrådarna var verkligen nära noll och trots det prickade han in namnen på barn (med väldigt ovanliga namn) och hundar liksom avlidna släktingar och datum. Oerhört imponerande.

Och bordet som ni ser sväva här ovan flög omkring en bra stund över scenen och kvinnan som han plockat upp ur publiken förde till och med misstänksamt handen över det för att se om det fanns några trådar – det gjorde det inte. Katten vet hur han bar sig åt.

I vilket fall var föreställningen värd vartenda öre och det finns ingen anledning att tro på en enda beskrivning man läst om en seans efter detta. Några andar krävs i alla fall inte för att skapa dessa effekter.

I bilen på vägen hem pratade vi om vad vi nyss varit med om men förslagen på förklaringar kändes ganska lama.

Väl tillbaka i Örebro blev det nattamacka och prat men efter midnatt gick även jag och lade mig.

 213 total views,  2 views today