Dagsarkiv: 19 augusti 2022

Till Schenker till slut

Doug, Nicholas och jag med de färdigpackade pallarna.

Så vaknade vi tidigt igen, jag vid 05.45 och Anders ungefär samtidigt. Onödigt tidigt eftersom vi hade bestämt träff med Nicholas Martin och Doug McMullan som ställer upp och hjälper oss med transporten från Bobs hus till Schenker varifrån pallarna med lådorna kommer att skickas till Sverige.

Efter en kvart var det bara att ge upp och gå upp, förbereda lite för vårt bärande genom att plocka undan sådant som kunde stå i vägen i rummet och sedan gick vi ut och åt våra frukostmackor i köket. Bob anslöt efter en stund.

Framåt 07.15 ringde Nicholas Martin och sa att de var på väg med en lastbil och skulle komma ungefär 08 som vi hade kommit överens om. Vi hade blockat en parkeringsplats på gatan med hjälp av några soptunnor så att bilen skulle få plats framför Bobs port.

En liten bil med full last från start.

Döm om min förvåning när de dök upp med en riktig liten pickup. Och när de öppnade bakluckan höll jag på att tappa hakan vilket ni nästan kan se på Anders bild här ovan. För bilen var full av verktyg och annat och hade dessutom en fast monterad hylla längs ena sidan.

Även om vi skulle tömma den (vilket var helt nödvändigt) så hade vi fått köra säkert sex gånger mellan Bobs och Schenker innan alla 233 lådorna hade levererats. Ett omöjligt företag. Så jag sa som det var, ni måste fixa en större bil. Och de stack iväg och gjorde just det. Snyggt av dem!

När de väl var tillbaka dryga timmen senare hade de hyrt en stor pickup som var av den typ som jag själv kört här i England vid många tillfällen. Och sedan var det bara att börja bära. Nicholas stod i bak och tog emot lådorna medan Anders, Jag och Doug bar för brinnande livet. Och Bob filmade en del åt mig.

Doug på väg med två av lådorna.

Nu hade Nicholas lovat att fixa fyra pallar också, och det gjorde han. Men vi insåg rätt snabbt att två av dem aldrig skulle godkännas av Schenker. Så vi frågade Bob om vi kunde ta en eller två av de pallar som stod bakom hans hus och det visade sig att det var Sams som hon tänkt använda till något i trädgården.

Den nya bilen lastas.

Så Bob frågade Sam och förklarade nödläget (för Schenker hade gjort klart att de inte kunde ge oss några pallar) och hon var snäll och sa okej till att ge oss dem.

När bilen var stuvad låg ett par pallar på toppen av lådorna med ett par andra stod längs sidorna. Och lådorna var packade fram till bakdörrarna. Perfekt.

Packade till sista centimetern.

När vi väl rullade mot Basildon och speditören fick vi lämna Anders kvar eftersom det bara fick plats tre i hytten. Lite trist och dessutom blev vi nu en man kort för att lasta av de dryga två tonnen.

På väg till Basildon med Doug vid ratten.

Nu är det inte så längt att köra som tur är för bilen var verkligen fullastad. 45 minuter tog det via M11 och M25 och så vidare in mot Basildon och Juniper Park. Jag mejlade till min kontakt på Schenker där och meddelade att vi var där och då vi efter en stunds letande hittade rätt infart till Schenker så hoppade jag ur bilen och ringde på en expedition.

Blev insläppt av en man som tittade konstigt på mig eftersom alla som kör in här på området är lastbilschaufförer och har gula västar på sig. De flesta jobbar här med att lasta och lossa. Men jag var en civilist som bröt mot det mönstret.

Jag förklarade för honom vad det gällde och att vi ville lasta av en massa lådor och efter en stund kom han tillbaka och sa till mig att kontakta en Nigel på en expedition på andra sidan byggnaden.

Så vi körde dit och jag gick in och frågade efter Nigel som visade sig vara upptagen med ett möte. Istället fick jag prata med Barry som också hav var mycket överraskad över att få se en civilist utan gul väst här.

Jag berättade att jag jobbade med ett ufoarkiv och då sken Barry upp och konstaterade att han älskade konspirationsteorier. Så jag hivade fram min packe med dokument som jag slet ihop dagen före avresan från Sverige och gav till honom plus ett ännu inte ifyllt tulldokument där det saknades siffror för antalet pallar med mera.

Men jag gav honom också ett exemplar av min bok ”Files of the unexplained” som han blev mycket glad över och sedan gick vi ut för att han skulle förklara var vi kunde lasta av våra lådor. Men vi blev mest stående och prata om ufo och givetvis menade han, som de flesta andra, att vi absolut inte kunde vara ensamma i universum.

Så här såg ett lager ut. Och fem våningar på höjden blev det.

Jag förklarade också för honom att vi visserligen hade några pallar men att de kanske inte var så bra så efter en stund, när vi kört bort till platsen där vi skulle packa upp, så kom det en gaffeltruck med fyra pallar som Barry bjöd på. Det gjorde att Sam kunde få tillbaka sina så det var bra.

Plasten (shrink-wrap) på väg på.

Sedan var det bara att jobba på och nu gick det betydligt snabbare än att packa, av naturliga skäl. Både Nicholas och Doug visade sig vara fenor på att lägga runt ”shrink-wrap” och det hela blev riktigt bra.

Doug och Nicholas jobbar.

När allt var klart och de fyra och en halv pallarna stod där, märkta på sidan med frakt nummer och adressen till AFU, gick jag in till Barry och fyllde i det sista på tulldeklarationen. Och sedan var allt klart och vi kunde köra tillbaka till Bobs hus, bära ned pallarna i källaren (inte lätt) och säga tack till Nicholas och Doug för deras insats och för att de ställde upp med bilen.

Sedan blev jag och Anders sittande i soffan med dator och padda en stund innan vi gick till Tesco och handlade lite. Bland annat en kall cola som jag svepte på vägen från butiken. Gott! Dessutom köpte jag en öl som jag tänkte ha till maten och i dag var det jag och Anders som bjöd när Sam beställde från Speedy Noddle. En ”beef with ginger and spring onions” till mig och en ”seafood with mixed vegetables” till Anders.

Gott även det. Och sedan blev jag och Bob sittande att diskutera häxprocesser, levitation och olika varelsers samband med varandra i 90 minuter. Roligt att ha tid med sådant också. Och tidigare under kvällen satt jag och Sam och pratade länge om än det ena och än det andra.

Eftersom wifitäckningen är som den är hos Bob satte jag och Anders oss i ett litet rum som används som förråd och kopplade upp oss. Anders på ett par dynor till en soffa och jag på en trästol. Jag svarade på några mejl, bland annat ett från Busty Taylor, och höll efter mitt Facebookflöde så gott det gick.

Framåt 23 var det dags för tidigt i säng.

 292 total views