Natten till i dag visade ett av USA:s mest prestigefyllda undersökande teveprogram ett längre inslag om de senaste årens observationer och filmer av ufofenomen gjorda av den amerikanska flottans piloter. I programmet berättar bland andra de tidigare piloterna David Fravor och Alex Dietrich om vad de såg i samband med den så kallade Nimitzhändelsen utanför Kaliforniens kust i november 2004.

Sammanlagt fyra personer ombord på deras två jaktplan kunde se ett avlångt, tic-tac-format, föremål lågt över vattenytan innan det manövrerade iväg och uppenbarligen var medvetet om jaktplanens ankomst. Lyssna gärna på deras beskrivning här ovan.

Fravor och Dietrich är sansade och tar inte ut några svar i förväg vilket känns befriande. Men det citat som fångar mig mest kommer från en annan pilot, Robert Graves, som berättar hur han och hans kollegor ”varje dag under flera år” sett okända föremål i luften under sina uppdrag längs USA:s atlantkust.

Fravor säger också en sak som sticker ut: Föremålet han och Dietrich såg 2004 rörde sig helt ”oförutsägbart”, som en pingisboll enligt Fravor, som när man tappar sin mobil och den bara studsar omkring innan den landar, enligt Dietrich.

Chris Mellon (USA:s tidigare biträdande assisterande försvarssekreterare för underrättelsetjänsten och senare för säkerhets- och informationsoperationer) är också med och säger tydligt att det radarpersonalen såg och registrerade i samband med Nimitzhändelserna var långt bortom den kapacitet som det amerikanska försvaret har. Hastigheterna, rörelsemönstret var något helt annat.

– Vi kan inte bygga något som är starkt nog att motstå den kraften och accelerationen, säger han i programmet.

Jag var uppe tidigt för att jobba vidare med Eurovision, skrev en liten text och mejlade presscentrumet i Rotterdam med några frågor. Och så ringde jag och grattade Anders Berglund som fyller år i dag.

Klockan 15 var det dags för ”dress rehearsal” för hela semifinalgruppen som ska tävla på tisdag, alltså repetition med full scenmundering. Jag följde den över Eurovisions pressajt dit man måste ha en särskild inlogg för att få tillgång.

Bra att äntligen få se alla nummer som de kommer att framföras under tävlingen i morgon. All inspelning var förbjuden men en skärmdump fick man ta och så här såg det ut hela tiden.

Framåt eftermiddagen fick jag också skriva om att såväl Islands som Polens delegationer satts i karantän efter att vardera landet fått ett bekräftat covid-19-fall. Ringde SVT:s ansvariga kommunikatör i Rotterdam och så skrev jag en artikel för DN.se.

När solen fortfarande värmde på satte jag mig hos Anneli på verandan och åt en varm bulle med ett glas kall mjölk. Riktigt gott! Och koltrasten spelade på för fullt som vanligt. Den förgyller verkligen kvällarna.

Har också satsat en timme på att tömma mobilen på bilder men hann ändå inte ända ner i botten. Får fortsätta i morgon.

Min chef på DN.se hörde av sig och undrade om jag kunde ställa upp för en intervju om hur det var när nättidningen startade en gång i tiden. Jag var ju med tidigt. Nu var intervjun tänkt att genomföras klockan 13 på fredag, direkt från Rotterdam, men det gick inte alls eftersom jag då sitter på finalrepet i Ahoyarenan där tävlingen avgörs.

Så nu blir det en inspelad variant istället. Åker in till jobbet i morgon och så kopplar vi upp oss mot Göteborg där Kristina Hedberg ska fråga ut mig.

Under kvällen upptäckte jag att jag sannolikt också måste ta ett snabbtest innan jag gåt på planet till Tyskland och vidare mot Nederländerna på onsdag. Hade trott att det skulle räcka med PCR-testet men efter att ha kollat med TT:s fotograf på plats i Rotterdam så verkar det som att det jag läst på nätet stämmer. Det var bara att boka in sig på ett sådant test också, ett test som tas på Arlanda.

Kvällsmat i form av panerad fisk och potatismos och sedan lite tevetittande innan Kristina Hedberg ringde för att prata igenom upplägget i morgon. Efter det blev det tidigt i säng med en bok medan Markus åt sen middag efter att ha jobbat i kväll.

Jo, jag blev också inbokad för en poddintervju i början av juni. Den får jag återkomma till.