Det blev en ganska diversifierad dag här i Rotterdam som i korthet gick ut på att skriva flera artiklar, intervjua Tusse för ett teveinslag på DN.se, vara med och spela in en podd om Eurovision för DN, intervjua två låtskrivare och så chatta med läsarna i några timmar sist i kväll.
Dagen började vi 07 eftersom jag vaknade då. Lite för tidigt men jag hade sovit gott i en mycket skön säng. Eftersom jag hade bokat frukost till 08 hann jag duscha och läsa lite mejl och läsa på lite in för dagens arbete innan jag gick ned till restaurangen – där jag var helt solo.
Buffén var uppdukad i form av portioner i skålar med bacon, äggröra och så vidare. Alla pålägg med plast över. Juicen tog man i en stor pappmugg. Så jag fyllde brickan och gav mig upp till rummet.
När frukosten var avklarade kopplade jag upp mig mot DN och Patrik som sköter ljudet för DN-podden och efter att ha staplat lite kuddar runt min plats fick bra ordning på ljudet, men inte på uppkopplingen. Något som visade sig när vi väl började den riktiga inspelningen som leddes av Sanna Thorén-BJörling och med mig och Hanna Fahl som intervjuoffer.
Faktum var att jag bara hörde omkring en tredjedel av allt som sas och det gällde verkligen att få in mina svar så att de stämde med vad som frågats efter. Men vi hade fått frågor på förhand vilket var tur. Nu spelar jag in direkt i min telefon och skickar sedan över filen vilket gör att störningarna inte hörs i sändning.
Efter trettio minuters prat var vi klara och då skulle jag skicka över ljudet, vilket inte var så lätt med hotellets kassa bredband. Till slut fick jag iväg det med hjälp av Whatsapp. Vilket var tur eftersom jag skulle till Ahoy Arena för att få ut min pressbricka.
I korridoren mötte jag några Eurovisionvänner från SVT och Madeleine Sinding-Larsen så vi stannade och pratade en stund. Inte lika kul med munskydd.
På arenan gick det snabbt att få ut brickan som sedan fick hänga runt halsen men för att också komma in på anläggningen var jag tvungen att ta ett coronaprov i ett jättetält där folk testas hela tiden. Testet är ett utandningsprov och det gick bra, efter fem minuter hade jag ett mejl i min telefon och efter att ha visat upp det matade några anställda in resultatet i en dator och så var jag fri att gå dit jag ville.
Vilket i mitt fall innebar att jag gjorde en ståuppa utanför arenan, alltså spelade in ett prat som sedan ska ligga ihop med den intervju jag kom att göra med Tusse lite senare på eftermiddagen.
Jag vandrade också över det övergångsställe som spelar Abbas ”Waterloo” varje gång det blir grönt och gjorde en inspelning även där. Får se om den kan användas på något vis. Inte säkert.
Sedan blev det taxi tillbaka till hotellet för att börja reka en plats för min intervju med Tusse 14.40 men först skrev jag klart en artikel som ska ut i kväll.
Tusse är ju en påpassad person men jag har haft förmånen att få göra en längre intervju på tjugo minuter med honom och nu fick jag tio minuter för att spela in teve åt DN.se. När han dök upp hade han snyggt röda högklackade pumps och var på väldigt gott humör. Med var också hans presskontakt Niklas och en tjej från ”Team Tusse” som det stod på ryggen, alltså från SVT.
Jag hade förberett allt så att det bara var att köra. Två kameror, en med ljud via handhållen mikrofon och en som bara var en kamera två för inklippsbilder som Niklas fick hålla i. Jag hade valt en sidogata där det inte blåste lika mycket och förberett frågor för nästan fyra minuter som jag gick igenom. med Tusse innan vi började filma för att han skulle ha kolla på läget.
Jag hade också förberett honom på att jag ville att han skulle sjunga något kongolesiskt och det gjorde han på slutet. Efteråt bad jag om autograf till min Anneli och så hade jag en fråga från Mats Nilsson som gällde ett löfte han gett åt en kamrat som Mats också känner. Tusse skrattade gott åt det och sa att han skulle fundera på saken.
När intervjun var klar sa SVT-representanten som var med att det var så skönt att få höra nya frågor och inte samma saker om igen. Det kändes givetvis bra eftersom det var absolut vad jag ville uppnå med intervju. Och Tusse var ju lika nöjd när jag hade gjort min långa intervju för några dagar sedan då han sa att det var en av de bästa han varit med om.
När intervjun var slut hörde Jimmy ”Joker” Thörnfeldt av sig. Jimmy är en av skaparna av Tusses låt men har också skrivit Cyperns och San Marinos. Så en kvart efter det att jag insett att bredbandet på hotellet fortfarande var lika kass och att jag inte kunde få iväg mina tre filmklipp ringde jag upp Jimmy och gjorde en intervju.
Efter lite annat småjobb, men ingen lunch (hanns inte med) tog jag en taxi till arenan igen för att kunna sända därifrån. Efter att även ha testa Sprend som efer fem minuter visade att 0,5 procent av filen sänts fattade jag vinken. Och på Ahoy var uppkopplingen desto bättre. Jag satte mig också och skrev klart artikeln med Jimmy och ringde upp en av de andra riktigt stora svenska låtskrivarna, Anderz Wrethov för att få fler detaljer om hur ”Voices” kom till.
Fick klart artikeln och lite annat vid 20 och hann då börja förbereda mig för chatten som jag och Hanna höll i under andra semifinalen med start 20.45. Sprang på Sveriges Radios Mello- och Eurovisionexpert Carolina Norén som kom fram och pratade. Vi har känt varandra länge men möts mest vid sådana här tillfällen. Senast i Tel Aviv då hon kom i rullstol efter att ha sabbat foten!
Carolina intervjuade mig om ufo i SR för många år sedan och sedan dess har vi setts då och då. När jag väl slagit mig ned vid bord nummer 100, som är min plats under de här dagarna, kom Markus Larsson på Aftonbladet fram och sa hej. Markus är en underbart bitsk skribent när det gäller Mello och ESC. Jag gillar honom. Och sedan dök Tobbe Ek upp och sa hej. Riktigt kul att träffa båda igen.
Tobbe är de här tävlingarnas nestor, det är han som ställer de första frågorna på presskonferenserna och det är han som är den obestridde ledaren av den svenska pressgruppen. Och det med all rätt.
Hann också få en kortvarig bordskamrat mitt emot mig, Chaim Kwakmar som jobbade som frilansande digital art director. Men Chaim packade snart ihop sina pinaler och gick och så blev jag ensam vid mitt bord igen.
Till slut var det i alla fall dags för chatt och det var fullt ös i några timmar. Hanna från Stockholm och jag här i Rotterdam. Kul att så många trevliga och kunniga chattare har hittat till oss. När slutet närmade sig och omröstningen började bestämde jag mig för att skriva en slutsignalstext vilket jag inte hade tänkt. Så det fick gå undan. Hade hoppats att alla nordiska länderna skulle ta sig till final men Danmark fixade det inte, något jag heller inte hade trott.
Men roligast var att San Marino klarade av att gå till final för det innebar att min intervju med Jimmy ”Joker” blev ännu mera aktuell och jag lyckades också få en kommentar från en glad låtskrivare när jag satt i taxin tillbaka som jag skickade till Tobias på redaktionen som rattat semifinalen på sajten. Tobias lade in citatet och så var vi först med det.
Det har hänt en del annat under dagen också, bland annat blev jag intervjuad av Aftonbladet om den amerikanska ufoutredningen. Kommer nog i tidningen de närmaste dagarna.
Jag har också hållit kontakt med familjen hemma och skött Facebook under dagen eftersom många varit intresserade av det som händer här i Nederländerna.
När jag äntligen kom tillbaka till hotellet strax före midnatt satte jag mig och åt ett par wraps som jag köpt på arenan och drack en mycket efterlängtad öl. Inte dumt. Efter 01 var det dags att läsa lite innan dagen var slut på riktigt men då jag kom på att jag måste lämna min stora Tusseintervju i morgon förmiddag gjorde jag klart den och skickade in den vid 01.30. Lika bra.
