Så har semestern tagit slut och i dag är jag åter på plats på DN efter några riktigt bra veckor med många möten med vänner, bokräddningsaktioner, bad och lite husjobb. När det gäller husjobbet är det inte klart ännu för i dag regnade det igen och då gick jag upp på vinden för att kolla om det fortfarande kom in vatten.

Och det gjorde det. Inte mycket men det droppade in genom ett skruvhål till pipen som sticker upp ur skorsten. Så jag bad Markus hämta en hink i källaren och så möttes vi på stegen på halva vägen upp.

När jag kom ner ringde jag den lokala plåtslagaren som lovade komma i morgon och fixa problemet.

Har ägnat några timmar åt att svara på brev som blivit liggande under sommaren. hann med ett antal men har hälften kvar. Skrev också på mitt föredrag för Malmöskolan som jag ska hålla i morgon. Alltid roligt att prata för skolor även om det blir digitalt som inte riktigt är lika kontaktskapande.

Malmö är en stad som jag hållit rätt många föredrag i annars och fler blir det säkert i framtiden.

När jag kom till jobbet fungerade inte mitt passerkort så vakten fick släppa in mig och sedan en arbetskamrat. Det visade sig att det blivit en några millimeter lång spricka i det som hade klippt av en tråd som gick runt hela kortet. Fick ett nytt och så funkade allt igen.

Nu blev det ingen mjukstart utan redan innan jag hunnit slå på datorn fick jag ett jobb överlämnat av en av mina kollegor på dagen. Det gällde en intervju med en afghan som arbetar för Svenska Afghanistankommittén i Kabul och som jag nu ringde upp.

Linjerna till Kabul var inte de bästa så jag fick utföra intervjun i fyra bitar sedan kontakten förlorats eller hörbarheten blivit för dålig. Men mannen, Khalid Fahim som är programchef för Svenska Afghanistankommittén, var mycket lätt satt intervjua. Han svarade klockrent på alla frågor och talade perfekt engelska.

Det skulle bli ytterligare ett par jobb med Afghanistananknytning och sent på kvällen höll president Biden ett tal i frågan, ett tal som jag skrev en artikel om så snabbt det gick eftersom papperstidningen skulle gå i press. Så det blev en del att göra denna första dag plus en skjutning i Göteborg och en i Stockholm.

När det var middagsdags gick jag ned till Lilla Asien där personalen blev glad att se mig igen. Jag pratade en stund med en av ägarna innan jag tog min Hosisinanka och satte mig i DN-matsalen och åt tillsammans med Monica som hade låda.

När klockan blev 01 var det slut för i dag. Och det kändes som om jag aldrig hade varit härifrån.