Dagens mål var att åka till Katrineholm för att se på utomhusföreställningen ”Kvinnornas och staden” som bygger på Kerstin Ekmans romansvit om Katrineholm. Men första anhalt var Ylvas lägenhet (eller snarare gamla lägenhet eftersom hon har tömt på allt) för att ta loss ett par trilskande skruvar ur väggen.
Och det gick bra. Med nyinköpt skruvmejsel, som Anneli fixade i går, kunde jag få ut båda två och sedan plockade vi upp Ylva på gatan utanför Rosa Drömmar.
Det skulle bli en nästan 40-milatur med stopp i Åkers Styckebruk där vi hämtade Annika och på Julita gård där vi åt lunch. Men framför allt gick vi runt på den vackra gården i det fina vädret.
Längs vägen hann vi också stanna til på ett bra loppis i den gamla järnvägsstationen i Kungsör där jag handlade några vinyl. Bland annat Abbas ”Waterloo” på singel från 1974. Men också en Meta Loaf-platta, en Jean-Luc Ponty och en John McLaughlin plus ett par Grus i dojjan.
Tjejerna hittade också en del prylar som var omistliga och får Annelis del blev det ett par äggkoppor från Rejmyre och en liten blå trasmatta för Markus gamla rum.
Jag gjorde också ett nedslag på en loppis någon kilometer från Julita gård medan tjejerna gick på guidad tur men den var så usel så jag anslöt till dem efter en kort stund. Turen gick bland annat genom trädgården med massor av kul grönsaker att titta på. För titta är ju aldrig fel.
På tal om tur så visade navigatorn oss ordentligt fel och först hamnade vi flera kilometer åt pipsvängen vid en lada till en annan Julita gård. Garanterat tom på besökare.
Men med hjälp av gps:en i telefonen var vi snart på rätt plats.
Det fanns mycket att se på Julita gård – och att äta. Förutom lunchen som var dyr men god köpte jag ett par glassar. En ekologisk isglass som var sådär och en bägare med jordgubbsglass som var riktigt bra. Men det var ju odlingarna som lockade mina tre medresenärer. En runsten med texten ”Ormar lät resa stenen efter Torkel sin fader”.
Ormar och Torkel är de första kända innevånarna på Julita vilket leder tillbaka till omkring 1050 då stenen restes. Länge kom den att användas som tröskel i klosterkyrkan och först 1974 togs den fram i samband med utgrävningar.
Vi hade verkligen vädret på vår sida under den dryga timme vi vandrade omkring, strålande sol.
Klara med besöket fortsatte vi till Katrineholm för att se pjäsen men vi var där i så god tid att vi hann fika i gröngräset utanför ett hyreshus.
Scenen var vändplattan där lokalen vändes förr och bakgrunden de gamla lokstallarna. Vi satt på en läktare rakt framför den och kunde njuta av solen under större delen av föreställningen. Men hotande regnmoln (kolsvarta) gjorde att personalen delade ut enkla regnrockar till behövande. Nu kom det bara ett gäng stora droppar och vi klarade oss med en hårsmån från en riktig rotblöta.
Föreställningen var väl ingen riktig höjdare. Manuset höll inte riktigt. Skådespelarna, nästan enbart kvinnor, gjorde alla bra ifrån sig, men tyvärr lyfte de båda akterna inte som jag hade hoppats. Det var för många lösa ändar och för många luckor som inte täpptes till.
Trots det var det roligt att se föreställningen, som det nästan alltid är med teater.
När vi begav oss hemåt körde vi ikapp regnet som dock höll sig lite vid sidan av oss. Ett par fina regnbågar blev vi i alla fall bjudna på.
Efter att ha släppt av Annika och sedan Ylva blev det korv framför teven för att titta på när de svenska fotbollsdamerna spelade 1–1 i EM-premiären mot Nederländerna. En liten besvikelse eftersom Sverige spelade bra.
Rätt trötta blev det sängen före midnatt efter att ha betat av en del mejl från personer som vill ha hjälp med lite olika uppgifter..
