Vårt hotell bjöd på en ganska enkel frukost utan någon varm mat om man inte räknar ett stenhårt ägg som det. Annars var det stapelvaror ur kylen som hade ställts fram. Men, det var helt okej. Vi blev mätta och kunde checka ut efter att ha gjort oss i ordning på rummet.

Innan vi åkte ringde jag en medobservatör till den iakttagelse som mannen vi intervjuade i går, Börje, hade gjort. I det här fallet ett öronvittne som aldrig tittade upp men kunde bekräfta det märkliga ljudet som föremålet gett ifrån sig. Bra att få någon del av händelsen bekräftad i vilket fall.

Klockan 09.15 var vi i alla fall på plats i Järnforsen där Linda och Emil väntade på oss och det var ett kärt återseende. Det var ett bra tag sedan vi träffade Linda men hon var sig lik, lika glad och positiva. Och Emil har blivit en rallyförare av rang, vunnit sex av sina sex starter i år.

Nu tog de täten och visade oss vägen till Slättemossa och ett område med så kallad klotgranit några kilometer utanför samhället. En geologisk bildning som ger som resultat en serie klot i graniten som ni kan se på bilden överst och på bilderna här nedan. Så här skriver Visit Hultsfred om platsen: ”Klotgranit är en bergart som stelnat på stort djup och som sedan kommit upp till ytan vid veckningar i jordskorpan. Slättemossa är den enda platsen i Sverige där man kan se den unika bergarten.”

Det fanns faktiskt en skylt som pekade in i skogen men någon väg fanns inte utan vi fick ställa bilarna på en liten plätt och sedan vandra längs några stigar.

När vi hade tittat på platsen en bra stund, och ett stilla regn fortsatte att falla, tog vi istället sikte på en annan ovanlig sevärdhet, nämligen Vallby tallen utanför Kvillsfors.

Enligt skylten skulle den vara Sveriges grövsta tall med 5,5 meter i omkrets. Det må vara hur som helst med den saken men den var i alla fall skyddsmärkt och spännande att se.

Innan vi skildes åt besökte vi Storkens loppis på Centrumgatan 6 i Kvillsfors som var ett loppis som mer liknade en antikbod och med hög kvalitet på sina föremål. Anneli högg en äggkopp och mannen bakom disken berättade att den kom ur en samling på 5.000 äggkoppar som han köpt av en kvinna.

Själv hittade jag några tidningar med rymdartiklar, en liten Buzz Lightyear-figur men framför allt ett antal samlaraskar med rymdmotiv som jag slog till på.

Efter att ha kramat Linda körde vi en del mindre vägar norr ut och Anneli kom plötsligt ihåg att vi hade stannat på Stafsäter gård utanför Rimforsa och ätit väldigt god glass. en gång för några år sedan (2018 visade det sig när vi kollade bloggen). Så via snirkliga men bra asfalterade vägar tog vi oss dit och det var bara att konstatera att glassen fortfarande var suverän.

Tyvärr var den stora loppisen i ladan på andra sidan vägen stängd den här gången vilket var synd. Den var bra och jag hittade en hel del kul tidningar där för fyra år sedan.

När vi till slut kom till Norrköping var det AFU som gällde och där lastade vi av ett antal kassar med böcker som ska till arkivet men också en del saker som ska bli vinster i ett kommande UFO-Sverigelotteri. Vi hann prata med Jane och Leif och fick med oss ett par lådor av det senaste numret av UFO-Aktuellt.

Efter ett kort matstopp på Max i Norrköping körde vi till Nyköping för att prata lite med Carl-Anton och Britt-Marie och Carl-Anton hade en hel del böcker och annat till mig och arkivet.

När vi äntligen nådde Stockholm hade det inträffat en olycka på Essingeleden med långa köer som gjorde att Anneli föreskog en alternativ väg som visade sig alldeles utmärkt.

Det var skönt att komma hem och få packa upp. Vi ringde pojkarna och Raili, lagade lite mat och tittade på nyheterna innan vi båda hamnade framför datorn. Men före midnatt var vi i säng. Läste en stund men somnade snart.