Badminton med Stefan inledde senare delen av förmiddagen och där blev det lite si och så med spelkvaliteten för min del. 8–15, 15–13 och 9–15 var trista siffror men det kändes bra i kroppen och knoppen.

Innan dess hade jag suttit en bra stund och sorterat in allt digitalt material som jag samlat på mig de senaste dagarna i form av ljudfiler från intervjuer och bilder. Allt märks upp och sparas på mina två externa enheter.

Efter badmintonen kom så äntligen mannen som skulle fixa vår trasiga persienn. Då hade jag ringt företaget som satt dit dem tre gånger under sex veckor. Inte så imponerande. När han kom hittade han felet snabt, visade mig hur jag själv kunde åtgärda det och så var det bra med det.

Tycker kanske att firman kunde han berättat detta för mig redan förra gången persiennen krånglade men då sa man bara att det brukar bli fel på dem om man drar snöret lite för snett ut från rutan och så bytte man hela persiennen.

Satt en stund och jobbade vidare med mina föredrag som jag ska hålla söndag och måndag i Linköping och Norrköping. Men jag får nog fortsätta i morgon också. Och så kom det lite frimärken med posten. En Traderavinst.

Efter att ha lagat makaroner och falukorv stack jag till jobbet lite tidigare för att hinna till ett digitalt skyddsombudsmöte klockan 15. Det blev ett 45 minuter långt möte där jag Hans och Susann gick igenom en rad skyddsombudsrutiner för DN.

Sedan var det dags för det vanliga jobbet med Ukraina i fokus som vanligt. Pratade med Joakim Paasikivi och skrev en artikel som kommer att publiceras först i morgon.

När det blev matdags fick jag faktiskt möjlighet att gå över bron med Mats Areskoug, vilket inte tillhör vanligheterna. Då blir det thaimat! Mats är en vaneperson och går nästan alltid till Ewog.

Under sena kvällen inträffade en svår olycka söder om Kumla som jag ägnade mycket tid åt. Hem 01.10 med en taxikille jag åkte med för några veckor sedan så vi pratade böcker som var hans och mitt intresse. Men också ufo. Och chauffören berättade en intressant historia för mig:

”Det hände för sju år sedan och jag var 50 år och en vecka gammal. Jag hade gått av bussen utanför Rottne, som ligger utanför Växjö, för att gå de fem kilometerna till mitt barndomshem. Efter en stund såg jag ett stort lysade klot, lite diffust, lysa upp en bit bort. Och klotet var starkt, nästan som på dagen. Jag blev så rädd att jag ringde pappa och bad honom komma och hämta mig. Något jag aldrig tidigare gjort. När han kom var klotet borta.”

”Nästa dag skrattade man åt mig då jag berättade vad som hänt och jag fick förklarat att det låg ett vildsvinsåtel i den riktningen. En stor lampa tänds när vildsvinen kommer för att äta. Detta för att vänja dem vid lampan när det senare blir jakt. Efter en stund slocknar lampan. Så det var den jag hade sett. Om jag inte fått veta detta hade jag fortfarande trott att det var ett ufo jag såg den där sena kvällen.”

En lärorik historia som visar varför alla fall måste undersökas ordentligt.

I säng 02.40 efter att ha rostat två mackor och lagt på räkorna plus majonnäsen som Anneli sparat åt mig. Och så läste jag vidare i ”Knaster”.