Dagsarkiv: 1 februari 2023

Ufo över Mosul och intervju med Ola Bini

@jeremycorbell

För några dagar sedan fick jag tillgång till den bild (ur en film) som togs av en amerikansk spaningsdrönare över Mosul i norra Irak den 16 april 2016. Bilden hade jag läst om redan för några månaders sedan då brittisk Daily Mail nämnde att den fanns men inte hade någon egen kopia.

Efter att ha tagit kontakt med Jeremy Corbell, som fått stillbilden läckt till sig, fick jag tillstånd att publicera den på DN.se och här i min blogg. På bilden syns något som ser ut som ett klot som solen skiner på. Klotet passerar snabbt och ska enligt uppgift ha synts på en enda sekvens i den fyra sekunder långa filmen.

Det är givetvis oerhört svårt att säga något om bilden. Uppgifterna kring den är få och någon analys har inte redovisats öppet. Men det finns teorier som är jordnära. På Reddit skriver en person i ett inlägg att det kan röra sig om ett hål i gatan som har vattenfyllts och där solen reflekteras.

Om den teorin är riktig kan man tycka att det amerikanska försvaret borde ha kollat hur marken såg ut på platsen. Inte särskilt avancerat. Tyvärr får vi alltså inget veta eftersom allt är hemligt, hemligt.

Innan jag gick till jobbet intervjuade jag professor emeritus Vernon Cooray som tidigare jobbat vid åskforskningslaboratoriet i Uppsala. Mina frågor gällde klotblixtar eftersom jag håller på att skriva en längre artikel om detta fenomen. Senare på kvällen kunde jag använda en del av samtalet med professorn och skriva en artikel om upptäckten för DN. Ni kan läsa den här och hela rapporten i Nature här.

Faktum är att jag träffade professorn 2007 då Niklas skulle göra sin praktik på Ångströmlaboratoriet. Då var Vernon Cooray tveksam till att klotblixtar faktiskt existerade, i dag var mera inne på den tanken men sa också att han inte kunde förstå hur de kunde existera.

Och det är just det som är problemet. Klotblixtar beter sig underligt och verkar trotsa det vetande vi har i dag. Men kanske inte i morgon!

Klockan 13 till 14 satt jag i ett digitalt möte med en avdelning på DN som jag har engagerat mig i när det gäller medarbetarnas arbetsmiljö och på jobbet fortsatte jag samtalen med min kollega Hans Arbman innan nästa möte med Britt-Marie som har ansvar för möbler i hela huset avlöste de andra två.

En bild jag fick skickad till mig av Ola Bini.

Några timmar senare intervjuade jag den svenske programmeraren Ola Bini som precis friats i en rättegång i Ecuador. Jag har följt hans fall sedan 2019 och det var en lättad Ola Bini som nu hoppades att det inte ska bli något överklagande.

Det var trevligt att prata med Ola Bini nu när det börjat gå åt rätt håll för honom.

Hemma har vi haft besök av muraren för andra dagen i rad. Nu för att putsa och fixa till det sista. Nästa steg är att allt ska torka så att vi kan måla och sedan få ett element på plats.

Under kvällen fick jag ett erbjudande om att hålla ett föredrag i Stuttgart till hösten och då samtidigt hämta hem en del ufomaterial från trakten. Det blir första gången som jag håller ett föredrag i Tyskland så det ser jag verkligen fram emot.

Pastan intages.

Kvällens middag intogs på Pizzeria Lilla Essingen där det blev tagliatelle som så ofta. Och den är verkligen god! Som vanligt var det jag och Björn men Rickard från Sporten anslöt också. När vi gick därifrån hade vi med oss en pizza till Mia och en pasta till Tobias på jobbet.

Greers insektsreklam.

I dagens mejl damp det ned (ännu) ett mejl från Steven Greers spammande om olika saker som han säljer eller vill att folk ska gå på i hans regi. Men det är så otroligt låg kvalitet på det han publicerar, som den här bilden (ovan) som Greer uppenbarligen tror visar något slags utomjordiskt föremål. I själva verket är det en blixtbild av ett nattfly som vi i UFO-Sverige har sett mängder av genom åren.

Detta borde Greer, som utger sig för att vara en auktoritet, givetvis veta. Och om han inte gör det så publicerar han rena bluffbilder som om de vore äkta. Båda fallen är lika trista.

Vaknade förresten före 08 i morse och kunde inte somna om så jag läste ut Gellert Hardi-Kovacs ”Hemligast av alla – C-byrån” som var riktigt, riktigt intressant för alla som är intresserade av svensk underrättelsetjänst och dess historia. Kan verkligen rekommenderas.

Klockan 01 gick jag ned till taxin. Hemma blev det en macka och sedan lite jobb vid datorn.

Loading