50 år som ufoundersökare. Det hade jag nog aldrig funderat över när jag bildade UFO-Mariestad den 17 maj 1974. Men tiden går och den nyfikne 16-åringen har nu blivit en fortsatt nyfiken 66-åring. Det funkar ju det också.

Mitt intresse för ufo och för rymden gick hand i hand när jag började läsa böcker och klippa ur artiklar ur tidningarna i slutet på 60–talet. Troligen var det 1969, i samband med månlandningen som jag såg på en liten svartvit teve på Siviks camping utanför Lysekil.

Men det skulle dröja till 1974 innan jag tog tag i mitt intresse på allvar och gick från att vara en läsande intresserad till en aktivt undersökande ufolog.

Och just det där med att ge sig ut och tala med vittnen, att försöka ta reda på vad de egentligen har sett, det har följt mig i alla år. Och kanske är det just detta som också gör att jag inte ger ett skvatt för Facebookufologernas vilda svingande och ofta knepiga idéer. Ingen av dem har ju någonsin lämnat hemmets trygga vrå för att möta den verklighet som finns där ute.

Den verklighet som gör att jag älskar det här intresset.

Hur många år till det blir det vet man ju inte men så länge jag känner samma nyfikenhet som jag gjorde då för 50 år sedan, ja då hänger jag i. Och det finns så mycket som återstår att göra, inte minst med UFO-Sverige som förening och med AFU. Vårt häftiga arkiv som imponerar på alla som satt sin fot i det.

Till alla som precis börjat intressera sig vill jag ge ett gott råd: Lämna datorn och gå UFO-Sveriges kurs, bli en fältundersökare, möt dem som har sett saker som nästan inte finns. Det är det allting handlar om när det gäller ufofenomenen.

Belöningen är stor. Du lär dig enormt mycket om vår värld och om oss människor – och inser efter ett tag att allting inte är så enkelt att förklara. Världen är full av mysterier och att vara med om att skingra några av dem är belöning nog.

Min dag inleddes med ett zoommöte där två företrädare för Centrum för fotografi och Stockholms länsmuseum var med tillsammans med Magnus Bärtås från Konstfack. Klockan 18 den 29 maj (gratis inträde men bokning krävs) ska jag och Magnus diskutera bilder av det okända på ABF-huset i Stockholm. Vilket ska bli kul och dessutom ovanligt. Jag får 30 minuter i början och Magnus 30 minuter, sedan blir det ett samtal mellan oss två.

I dag höll Vatikanen en presskonferens där man tillkännagav nya regler när det gäller hur man ska ställa sig till ”påstått övernaturliga fenomen”. Hädanefter kommer varken Vatikanen eller dess biskopar att uttala sig om enomenen är verkliga utan endast främja dyrkande av dem och pilgrimsvandringar till de platser där sådana fenomen kan ha uppträtt.

Orsaken till detta är, enligt Vatikanen, att en rad fall som av lokala biskopar har bekräftats som äkta senare har fått omvärderas av Vatikanen. Under en presskonferens på fredagen konstaterade kardinal Fernández att i många fall har dessa fenomen gett upphov till ökad tro och allt positivt som den, enligt Vatikanen, för med sig, men också fall där människor utnyttja andra för sin egen vinnings skull.

En ny försiktighet från Vatikanens sida alltså.

Klockan 15 bänkade jag mig framför datorn för att tillsammans med Tobias och Thomas spela in ett poddavsnitt om UFO-Sveriges kommande riksstämma och Ufo-Expo i Jönköping. Tanken är att göra lite reklam för eventet och berätta vad en besökare kan förvänta sig vilket är mycket! Framåt kvällen skrev jag en liten introtext och mejlade till Tobias som då var klar med redigeringen av podden.

Sedan har jag tvingats sitta i telefon med Tele2 i ytterligare en timme, det räckte inte med de två jag satsade i går. Orsaken var ett mejl från företaget som välkomnade mig till mitt nya mobila bredband – alltså exakt det bredband jag sade upp i går eftersom det inte fungerade… Blir man trött?

När allt var utrett hade de tagit bort den ”beställningen” och gett mig fiberbredbandet som var det vi kom överens om. Och till min förvåning lyckades jag få det att fungera för både datorer och teve.

Till kvällsmat blev det tunna revben i ugn med pommes för mig och avokado för Anneli som i dag har tappat rösten nästan helt. Hennes förkylning har inte varit nådig. Men som tur var verkade det börja vända framåt kvällen.

Efter maten tittade vi på ”Muren” men sedan satte jag mig vid datorn och jobbade på med mitt föredrag på ABF-huset den 29 maj. Väldigt mycket jobb innan det blir klart och funkar i tid.

23.30 var det dags för sängen för både Anneli och mig. Lite läsning innan vi släckte lamporna.