I dag fick jag äntligen prata med Staffan som fortfarande är kvar på Akademiska och det var skönt att höra att han lät precis som vanligt. Visserligen får han fortfarande en del syrgas och ska rehabba för att komma igång med musklerna igen, så det tar sin tid innan han skrivs ut, men nu är uppförsbacken slut som det verkar och han är inte längre smittbärare.

Det är ingen tvekan om att covid-19 är hemsk och oförutsägbar sjukdom som man inte vill drabbas av.

Det är skönt att han kan börja se framåt igen. Jag lovade att skicka honom en bra bok att läsa.

Min egen näsa blöder fortfarande en del men värken var lite bättre under dagen. Något som blev sämre efter ett antal timmars jobb. Trist, trist. Men i morgon är jag ledig och kommer att ta det minst sagt lugnt.

Hade lite mejlkonversation med min vän och ufokollega David Clarke i Storbritannien. Det var ett tag sedan vi hördes men allt verkade vara bra. David har kommit i fokus den senaste veckan eftersom han i en intervju med Martin Willis sagt det han tidigare sagt, nämligen att Nick Pope aldrig varit ansvarig för det brittiska försvarets ufoutredningar.

Och så är det. Varför den gode Nick påstått detta och sålt sina böcker genom att utge sig för detta är märkligt. Han har kallat sig för ”verklighetens Fox Mulder” men i själva verket hade han ett jobb där han tog emot och slussade vidare uforapporter under 20 procent av sin arbetstid.

De intressanta rapporterna var det andra som undersökte.

Jag har alltid gillat Nick privat men ofta förvånats över hur lättvindigt han uttalat sig över minsta ljusprick och gjort den till ”det bästa ufofallet jag stött på”.

På jobbet intervjuade jag kulturminister Amanda Lind, skrev om coronaeländet, en misstänkt bomb utanför polishuset i Borlänge, en berusad galning som körde ihjäl en massa människor på en gågata i Tyskland, William Barrs uttalande om att valet inte var riggat och kunde även berätta för DN-läsarna om hur den mystiska monoliten i Utah försvunnit.

Fyra killar plockade ned den och tog den med sig.

Maten, raggmunk med fläsk, hämtade Björn på Rosa men det blev dåligt med matro då jag fick dela upp ätandet i två delar med en tysk presskonferens emellan.

Till slut blev jag hemskickad även i dag. 00.30 satte jag punkt och nu ska det bli skönt att sova och vila ögonen. Resan hem med en av mina kamrater i taxibranschen blev ett trevligt avslut på en jobbig kväll.