Efter att ha packat och ätit frukost bar det av mot norr. Klockan var 08.30 då vi lämnade Stenbockens väg och färden mot Sundsvall gick lugnt och fint. En paus vid Tönnebro för att äta glass och för att jag skulle sova en kvart gjorde resten av vägen till rena transportsträckan. Det är ju inte mer än 33 mil mellan Järfälla och Sundsvall trots allt.

Eftersom vi kom fram i tid tankade vi och köpte var sin korv på Circle K där Anneli fick en skraplott som hon sedan visade sig vinna en flaska mineralvatten på.

Sedan var det bara att köra över på andra sidan rondellen där den stora Titanicutställningen visas. Anneli hade köpt biljetter och nu kunde vi med speaker i lurarna vandra runt i över en timma för att titta och lyssna till det olycksdrabbade fartygets historia.

Mycket bra och med fokus på de svenska ödena. På slutet fanns en trave böcker som en gång tillhört Titanicexperten Claes-Göran Wetterholm och som såldes för en billig penning, precis som det hade varit vid Titanicutställningen i Örebro för några år sedan. Jag hittade i alla fall tre böcker till mig och faktiskt två med lite mera ”det okända”-prägel till AFU.

Nöjda med utställningen åkte vi in till stan för att checka in på anrika hotell Knaust och sedan ut i solen för att äta en glass på Storgatan. Det är ju på den gatan som det mesta i Sundsvall händer.

När vi hade gått från bilen till hotellet passerade vi en skivbutik, Skivstallet, som såg intressant ut och jag kände att det vore värt ett besök. Och det var det! Mycket bra sortering och mycket bra kvalitet på skivorna. Ägaren Lennart Westerlund konstaterade att han var den enda andrahandsbutiken för skivor mellan Gävle och Umeå.

Jag slog till på en Zappapirat, en USA-version av Dweezils första skiva och så en Hoola Bandoola och en Steve Miller Band som jag heller inte hade. Kille som drev butiken förklarade det stora utbudet med att han var ensam mellan Umeå och Gävle och att det strömmade in dödstädningar och dödsbon. Värt ett besök!

Sedan vandrade vi vidare till bilen och körde till Alnön (en kvart bort) för att träffa Malin Viklander och hennes familj för lite fika. Malin är med i UFO-Sveriges styrelse och dessutom en av de drivande i den grupp som jobba för att vi ska få fler fältundersökare inom organisationen. Något hon gör med själ och hjärta.

Dessutom hade hon ett par kassar med tidskrifter och annat som hon tagit hand om från en gammal medlem i Sundsvallsföreningen som vi nu kan ta med oss till AFU. Förutom man och barn hann vi också träffa kaninen Bonnie som bodde i en inhägnad i trädgården och vi bjöd henne på maskrosblad vilket uppskattades.

Sist på dagen gick vi längs Storgatan (femtio meter) från hotellet till Blackstone Steakhouse där Anneli bokat bord. Vi satte oss utomhus men efter en stund rullades taket på, lite i onödan eftersom himlen var klarblå.

Maten var av bra klass och för mig blev det en svensk entrecôte (200 gram) med ugnsbakad potatis och för Anneli en lika stor tonfisk som vi fick in på var sin stekplatta som det fräste ordentligt om. Där kunde vi se till så att våra rätter blev som vi hade tänkt det.

Tanken var alltså god men om man åt långsamt hann ju köttet fortsätta att stekas på vilket inte är så bra. Då förändras rätten under ätandet. För att undvika detta lade jag över min köttbit på salladstallriken mellan varven vilket var lite bökigt. Kanske inte riktigt helt genomtänkt.

Vi inledde i alla fall med var sitt glas Cava som vi skålade in semestern med och när efterrättsmenyn kom in fick vi veta att den bjöd restaurangen på eftersom det var tisdag.

Bara att slå till alltså med i mitt fall Blackstones classic melting chocolate bomb och för Anneli en Gräddfilspannacotta. Nöjda vandrade vi tillbaka till hotellet för att läsa en stund.

En liten ufonyhet också: I dag kom 250 dollar från en amerikansk ufointresserad som ville visa sitt stöd till AFU. Och så här skrev han bland annat: ”I just want to say I think the preservation work and everything you’re doing with the library is incredible. It seems like a fantastic resource, so thanks for that. I’ll be sending a donation along as I’d like to support what you’re doing in some small way.”

Vi får väldigt mycket uppskattning för det vi gör och det är roligt. Sådant gör arbetet så mycket enklare.