Det blev frukost i Knausts vackra matsal och den var bra på alla vis även om den inte var någon fempoängare, kanske en fyra. Vi satte oss vid en av de stora speglarna och åt i lugn och ro innan vi checkade ut och gick till parkeringen.
Då hade vi kunnat konstatera att min och Karin Erikssons artiklar tog upp tre sidor inne i dagens DN och halva förstasidan. Karin hade ju varit i Roswell och intervjuat folk inför 75-årsdagen i början av juli och jag hade intervjuat den tidigare US Navy-piloten Ryan Graves som berättade om sina och kollegornas möten med okända flygande farkoster över Atlanten under åren 2014 och 2015. Ni kan se Ryan Graves på bilden här nedan.
Artikeln i DN är en kort version av min långa intervju med honom och en längre version är planerad för nummer 3 av UFO-Aktuellt i början av hösten. Jag kommer nog att prata med Ryan Graves ytterligare en gång innan jag skriver den artikeln.
Roligt att DN satsar tre helsidor på ett ufojobb i vilket fall. Givetvis lades den också ut på DN.se och låg i topp under några timmar efter klockan 12 i dag.
När vi nådde bilen hade regnet börja falla och sedan skulle det regna mest hela vägen norröver (vi körde E4:an) fram till väg 249 där vi tog av på en slingrande och vacker väg med fin utsikt och pittoreska samlingar av hus.
Eftersom vi hade 45 minuter tillgodo för att hinna med färjan stannade vi i Nordingrå och gick in på Ica för att handla jordnötter, ostbågar och en flaska vatten som kunde vara bra att ha.
Tillbaka på parkeringen packade vi om väskor så att vi inte skulle behöva bära med oss mer än nödvändigt till Högbondens fyr, den ö vi hade som mål.
Framme i Barsta sken solen för fullt (och det hade den egentligen gjort sedan vi lämnade Europavägen), vi parkerade bilen och gick ner till ”Ronja”, båten som skulle ta oss ut till ön.
Vi blev väl tjugo personer i den inte så stora båten som gick snabbt och på tio minuter var vi ute på ön som har Sveriges högst belägna fyrplats. Något vi blev varse när vi skulle kånka våra tunga väskor längs den stenknöggliga stig som slingrade sig de 60 meterna upp mot fyrplatsen. Vet inte hur långt det var men ett antal hundra meter och varmt som bara den.
Vi fick ett rum i själva fyrvaktarbostaden, närmare bestämt ”Tvättstugan” som alltså var fyrvaktarfamiljens gamla tvättstuga. Tjocka väggar och rät spartanskt. Givetvis ingen teve och absolut ingen wifi. Men el! Och lite skakig mobiltäckning.
Här finns egentligen bara några få saker att göra. Att äta, vandra och läsa. Bada är inte att tänka på. Ätandet inledde vi när vi kom med en macka till mig och en soppa till Anneli.
Men vi gjorde ändå ett försök och vandrade ned till bastun som ligger ett tjugotal meter från havet. Men att ge sig raka vägen ut i detta hav var inte det lättaste så vi stannade i en liten ”vik” (pöl där vattnet från havet slog in) och lyckades doppa oss så där lagom. Jag satt mest på en sten som låg en decimeter under vattenytan medan Anneli nästan lyckades få hela kroppen under vattenytan.
Sedan läste vi och vilade en stund innan det blev middag i form av laxtournedo med färskpotatis för mig och dito med grönsallad för Anneli. Till denna måltid, som vi åt utomhus, drack vi en lokal 3,5 kallad Högbonden och som bryggs hos Bröderna Bommen i Njurunda. ”Passar utmärkt till varmrökt laxtournedo” stod det på etiketten vilket såg ut som en tanke. Efterrätt blev en halloncheesecake.
Så ätandet har fungerat bra liksom läsandet som vi har ägnat en hel del av dagen åt. Anneli läser Liza Marklunds ”Polcirkeln” och jag hann läsa ut Lars-Olof Lampers ”Göteborg 65-07-29” som handlar om ett märkligt bankrån och två mystiska försvinnanden som inträffade i staden detta datum. Boken var kanske lite rörig men mystiken är intressant och jag lär nog skänka den till AFU för att sorteras in under ”mystiska försvinnanden” i boksamlingen.
Resten av kvällen låg vi och läste och jag kopplade upp datorn via mobilen för att kunna skriva detta. Så många bilder blir det inte av just uppkopplingsskäl.
