I dag började jobbet redan 13.00 då jag ringde en expert på Institutet för häls och välfärd i Finland, Arto Palmu. Jag har intervjuat honom tidigare under pandemin och haft stor nytta av hans expertkunskaper.

Nu gjorde jag en trettio minuters intervju och fick en nyhet som vi kunde toppa sajten med senare på kvällen.

Strax före 14 bytte jag spår och började samla in information om den presskonferens om Estoniakatastrofen som var satt till 14.15. Fick bokat en intervju med Statens haverikommission 14.05, alltså fem minuter efter det att de lagt ut sitt pressmeddelande som vi misstänkte skulle innehålla en begäran till regeringen att göra ett undantag när det gäller gravfriden. Detta för att kunna genomföra dykningar på Estonia för att undersöka de hål som upptäckts.

Jag fick min kommentar, skrev in den i artikeln som jag kopplat upp mig mot hemifrån och lyssnade sedan på regeringens presskonferens där de bekräftade att de kommer att ändra på möjligheterna att dyka. Strax innan hade jag också intervjuat KD-politikern Mikael Oscarsson om detta och petade in den intervjun medan andra skrev in sina bidrag.

Allt gick snabbt och smärtfritt. Medan jag väntade på att min taxi skulle komma började jag skriva på artikeln om Finland. Först stående vid byrån hemma men 15.15 gick jag ut för att fortsätta skriva i bilen. Men ingen taxi kom. Jag ringde. Ingen taxi. Så ringde taxin och chauffören berättade att han var på en helt annan gata och uppenbarligen inte visste var jag. befann mig.

Det slutade med att jag fick börja gå längs gatan allt medan klockan tickade. Inte bra eftersom jag skulle liverapportera statsministerns presskonferens 16.15. Först 15.35 satt jag i taxin och då hade jag tvingats se chauffören köra förbi på en annan gata medan vi talade i telefon, vilket gjorde att jag i alla fall fick honom att vända.

Jag hann givetvis inte i tid. På slaget 16.15 tryckte jag igång datorn men då hade jag ringt och förvarnat redaktionen om att taxin strulat till det och de hade satt in en annan som livebevakare, jag tog istället hand om själva artikelskrivandet från pk:n.

Jag fick i alla fall artikeln med Arto Palmu skriven i baksätet på taxin så den kunde jag lämna till utrikesredaktionen i god tid.

Det blev några ganska intensiva timmar eftersom jag också ringde in kommentarer från Svensk Handel efter de nya restriktionerna presenterats under pk:n. Men jag ska inte klaga, jag gillar när det är ont om tid och lite tuffa förutsättningar.

Under förmiddagen hade jag krattat gången en del inför eftermiddagens skrivarrace men också tittat på Julkalendern som fortsätter att vara bra. Anneli lagade lunch i form av potatisbullar och bacon.

Mycket att göra hela kvällen men mest hektiskt under eftermiddagen. Maten hämtade Björn på Rosa i form av Drömburgare. Men nu går jag på julledighet.