Efter gröt och en skinkmacka (blir inte bättre än så så här års!) åkte jag, Anneli och Ylva till Millesgården för att titta på en utställning av Stig Lindbergs verk. Nu är jag inte direkt intresserad av porslin men det var inte svårt att bli imponerad av denne kreative och produktive skapare.

Vi vandrade runt där en lång stund och beundrade hans skapelser inom porslin och keramik men också han illustrationer till Lennart Hellsings klassiska barnböcker. Förutom en hel del sådant hade Millesgården också byggt upp två rum från Stig Lindbergs hem och det var rätt häftigt att se hur de hade det i familjen. Dessutom agerade sonen kommentator i en film som snurrade på en teve intill.

När vi tog en paus och åt var sin macka (jag satsade på en räkdito) hade vi många intryck att diskutera och kunde alla konstatera att det var väl investerad tid att åka hit i dag. Stig Lindberg var en mycket mångsidig man.

Efter att ha besökt butiken och kört hem Ylva åkte jag och Anneli hem till Niklas som bott över natt hos oss efter en fest i går då det var enklare att stanna till i vårt hus än att ta sig hem till Solna mitt i natten.

Ett par timmar senare var vi på väg igen, nu in mot Gamla stan och en liten julträff hos Johan Theorin, hans kamrat serietecknaren Anders Parsmo (Värsta pappan med mera) och Johans deckarförfattarkollega Åsa Larsson (vars debut ”Solstorm” jag älskade!) och hennes man.

På vägen stannade vi till på Åhléns inne i city för att hämta upp en sak som Anneli beställt men sedan gick vi rakt genom Gamla stan fram till Johans lägenhet. Och från Helgeandsholmen såg vi ett strålkastarufo som ni kan se här nedan.

Det blev några riktigt trevliga och pratsamma timmar med goda ostar, korvar och en del annat småtugg plus ett antal spännande julöl från när och fjärran, vilket innebar Östersund med ett Storsjöodjursöl, Öland med ett lokalt dito och ett antal från England och USA. Och vi hade med vår mumma och bjöd på vilket var premiär för flera av de andra.

Åsa var glad och nöjd över en fin recension i DN i dag och Johan kunde också vara lika glad eftersom även han fick en mycket bra recension i samma tidning för någon vecka sedan.

Vi hann prata allt från böcker och författare till ufo och film plus ett antal andra ämnen men vid 21 tackade jag och Anneli för oss och tog tunnelbanan hem. Det var lätt att konstatera att vi tillhörde en försvinnande liten minoritet som bar munskydd både när vi åkte in (på pendeln) och hem, på tunnelbanan och bussen.

Ute var det riktigt halt men vi klarade oss helskinnade hem.

När vi slagit oss ned i soffan för att titta på dagens avsnitt av julkalendern tog vi var sig nattmacka med skinka och ett par glas iskall mjölk. I säng före midnatt.